Buon Natale!

Ibland kan det kännas att herregud, hur valde jag karl egentligen, ibland är det solklart. Igår landade jag på alternativ B (fast i äkta julstresstradition hade jag gått ett par varv genom skilsmässa och lönnmord på vägen) då vi på natten medan vi städade gemensamt planerade en framtida jul i Italien! Jag gillar julen här också - ibland - men kära hubbie är inte så vänligt inställd till juletiderna. I år har han på allvar ansträngt sig, dels pga barnen och jag tror att dels pga att han de senaste veckorna då jag varit sjuk plötsligt har fått insyn i min vardag och uppskattar mitt arbete en gnutta mer. Men visst lockar det att åka bort från allt och bara käka prosciutto och soltorkade tomater och riktig mozzarella (kan inte förstå hur det kan vara så sabla svårt att importera en vettig mozzarella hit????) i stället för att springa runt som huvudlösa höns. Julstressen skulle ju inte försvinna helt, bara komma lite tidigare och spridas ut på mer valbara dagar. Men hubbie skulle slippa finska julen ett år och varje svepskäl att åka till Medelhavet, även den regniga och kyliga årstiden, är fine by me! =)

Man kunde köra ner (för vem skulle tacka nej till en bilresa på några tusen kilometer med tre barn i bilen) genom Europa och stanna på julmarknader och liknande på vägen! Och sedan landa i eller nära Sorrento och slappa sig genom julhelgen medan det INTE är snö och svinkallt (nu är ju inte det där med snö ett problem i år). Skulle ju inte heller vara fy skam att importera med resten av familjen! =) Fast känner jag dem rätt skulle de hellre ha glaskross på julbordet än ta en roadtrip så långt. ;)

Nu kommer det här ju inte att hända i år, kan bli lite sent att starta 23.12, så vi kommer i stället att sneaka in lite medelhav på julbordet och pynta med indisk influens, min nya kärlek,  så man kan glömma regnstormen som pinar på utomhus! Egentligen kanske det är den bästa kombinationen, för julen handlar ändå om de nära och kära. Men nåt år ska vi ha en helt medelhavisk julbuffé och spela santa lucia på italienska. Om det så ska bli på julannandag. Om tjugo år. =P



Puss på er alla och ha en riktigt fridfull och god jul! <3

Buon natale!!!

Italien del 2, Ischia

 

 

 

 

gata intill La Mortella
i Forio

Till Ischia - böndernas ö - hade vi tänkt att åka på morgonen dag 2 av resan. Från Neapel går en massa färjor av olika snabbhetsgrad till den lilla ön, det tar ca 40 minuter och kostar 15-20€. Välj gärna en långsam färja, traghetto, för den vackra vy den erbjuder av Neapel från havet. Dessa långsamma färjor har större utomhusdäck och man ser helt enkelt mer.
Eftersom färjan vi hade tänkt ta kl 10.00 inte gick på grund av att den var kaputt och vi inte ännu hade kunnat utforska hamnen tillräckligt för att veta att det gick andra färjor också kom vi inte iväg före kl.13. Resan tar alltså ca 40 minuter och sista färjan tillbaka skulle gå 18-tiden. Detta betydde tyvärr att vårt besök på den lilla ön blev väldigt kort, men åker jag nån gång tillbaka ska jag absolut ge den här lilla pärlan mer tid och uppmärksamhet! Det finns flera olika vandringsleder på ön och det ordnas också vulkanvandringar. Om man är lagd på det viset. Annars finns det massvis med odlingar att titta på och små byar att utforska!

 

Det vi tänkt se på Ischia var trädgården La Mortella, en exotiskt trädgård genialiskt anlagd i den vulkaniska jorden på den lilla ön. Trädgården planerades av engelska trädgårdsdesignern Russel Page och av Susana Walton, fru till kompositören William Walton. Hon ville hämta en bit av sitt hemland Argentina till trädgården runt deras hem i Italien. Den relativt lilla trädgården är byggd på en brant bergsvägg och i dalen under den och är FANTASTISK! Faktumet att vi inte hade mycket tid var något av det mer tragiska under hela vår resa, här kunde man ha vandrat runt hur länge som helst i tropiska miljöer, medelhavsmiljöer, voljärer, thailändska trädgårdar, krokodildammar (krokodilen var dock gjord av betong..), lundar, under enorma rosor eller  hängrosmarin som väller ner för berget, ökenväxter och bland miljarder små smaragdgröna ödlor som springer runt överallt. Utsikten från övre delen av trädgården är otrolig, man ser ut långt över öns skogar och den närliggande byn/staden Forio med sandstrand och så Medelhavet.... Det finns också en amfiteater i trädgården där man ibland ordnar konserter, helt i den forna ägarens anda. Ett museum om sir William Waltons livsverk finns också här, och ett café/tehus vackert inbäddat i all grönska förgyller upplevelsen!  Och de har en normal toalett som dessutom är städad! Score!

lundskog med engelska
blåklockor...

och Medelhavet. Allt i
samma trädgård!

tropikerna (i växthus..)...

 

Det här är något av det mest imponerande jag upplevt i trädgårdsväg, man kan inte ta ett steg utan ett "oj, titta på det där!!". Känslan är obeskrivbar då man vandrar från en miljö till en annan, hela tiden hör man vattenporl från något håll och samtidigt som man fylls av ett enormt lugn så är man enormt energisk, man kan inte vänta på vad som uppenbarar sig bakom nästa krök! Jag kan fullt förstå att både Susana och William Walton ville bli begravda i sin älskade trädgård. De har var sin minnesplats, Sir William har sitt minnesmärke i form av en jättestor vulkanisk sten högt uppe i trädgården och Lady Susanna har ett eget nymphaeum lite längre ner. Mängden passion och tid som lagts ner på det här fantastiska lilla paradiset är påtaglig, allt känns genomtänkt och med kärlek genomfört.  Man kommer hem mer än inspirerad. Jag önskar bara att vi haft mer tid att insupa det hela.

 

vy ner över trädgården och över staden Forio

 

en icke så pjåkig hängrosmarin!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Efter chocken av taxiräkningen på vägen upp till la Mortella beslöt vi oss att promenera till nästa by för att skala av en del av kostnaden. Det är inte en lång bit att gå, med orginaltidtabellen skulle vi gått hela vägen ner. Väl nere i byn Casamicciola (härlig semesterby med sandstrand och krimskramsbutiker och strandpromenad!) där en färjbrygga fanns tänkte vi att vi kan ju lika väl ta en färja därifrån och helt skippa sista biten till byn Ischia. Tyvärr är tidtabeller sällan logiska då det gäller de här sakerna och biljettförsäljningen var stängd så det var bara att slänga sig in i en taxi och åka den sista biten tillbaka till Ischia dit vi kommit med färjan. Man kan för övrigt ta bussen till La Mortella också, ön har bara typ en bussrutt - den runt hela ön - så man kan inte just ta fel.... Vi var dock liiite för stressade då vi kom för att se varifrån bussarna gick (borde ha lyft blicken lite grann så skulle vi ha sett raden bussar) så det blev taxi. Den var dessutom snabbare och vi hade ju ganska begränsat med tid.... Och inte var det ju helt fel att åka i en taxi med fönstren öppna så doften från tusen blommande citronträd vällde in i bilen medan kusken berättade om ön! =)
Vi tog sista färjan tillbaka till Neapel i skymningen och då vi "mellanlandade" på ön Procida började det redan vara mörkt. Att se alla ljus längs kusten och i Neapel var helt fantastiskt och då färjan kom i land hann vi ännu köpa lite paniniliknande bröd från cafeterian ("ristobar", helt briljant ord!) i terminalen innan vi halvsprang till hotellet (kändes säkrast så) och stupade i säng. Ischia - en okänd liten ö som definitivt skulle vara värd mer uppmärksamhet!

 

I´ll be back!

 

 

där skulle man kunna bo... =)

 

Ett hotell som nog sett sina bästa dagar. Eller? Tycker det
är rätt gulligt så här också! ;)

Lady Susana Waltons nymphaeum

 

krokodildammen

vyerna från trädgården kunde man inte klaga på!

 

en titt ner i trädgårdens tropiska dal

 

en av de ca en miljard ödlor som trivdes överallt. Skulle gärna ha
tagit hem några stycken! <3

 

planteringar i medelhavsdelen av trädgården

 

Ros som svingar i ett träd. Den här bilden är
tagen med fågelskådningsinställningar på
kameran. Blommorna var en sisådär 4 meter upp!

 

Italien del 1, Napoli

musselförsäljning på g! Kompisen dyker efter musslor i
vattnet bakom honom

Napoli ja...... Staden där jag varje sekund utanför hotellet starkt misstänkte att jag skulle bli styckmördad. Eller i alla fall rånad. Allt ni hört om hur skitigt det är i Neapel stämmer. Och lite till. Men nu måste jag också medge att vi blev placerade i fel ända av staden, delen där riktiga människor bor. Inte i den städigare och lugnare turistdelen, vilken vi upptäckte först på färjan på väg bort från staden....

Hursomhelst. Vi anlände till Neapel med flyg på sena kvällen och tog en taxi till hotellet några kilometer bort. I taxin hade jag min första nära-döden-upplevelse då kusken som tydligen ville bli formel1-kusk i mörkret körde genom staden i ca 100km/h med cyklister och fotgängare hoppande ur vägen för brinnkära livet längs vägarna. Naturligtvis försökte (och lyckades) han lura oss på mer pengar än den stipulerade fasta taxan angav. Räkna med att detta händer dig ofta om du tar taxi, som för övrigt är ganska dyrt i Italien. Tro inte att buss är en bättre idé, i alla fall inte i stora städer och i synnerhet inte i Neapel. Är du ändå modig (läs: dumdristig) nog att göra det i alla fall ska eventuella väskor, plånböcker, telefoner och dylikt vara fastkedjade och helst utrustade med larm. Eller elstängsel.

Skulle du bli av med din telefon är det förresten väldigt enkelt att skaffa en ny fin mobil av nån av de tusen mer eller mindre skumma typerna som erbjuder finfina produkter ur innerfickorna på sina rockar. Dessa unga gentlemän är utplacerade med ca tre meters mellanrum i alla kvarter runt den gamla staden i Neapel. Och runt hamnen. Och busstationen. Och tågstationen. Nå, you get the picture.....

handdukskrokodilen med
försmak för Terry Pratchett

I alla fall så måste jag berömma vårt olyckligt placerade hotell! Hotell Garibaldi (räkna med att se namnet Garibaldi OFTA och överallt i Italien) har härlig personal och bra service och den coolaste handduksvikningen jag sett! =P Ok prisnivå och frukost erbjuds men vi åt den av nån anledning ingendera dagen. Fördelen med placeringen är att hotellet ligger väldigt nära tågstationen därifrån tåget på banan Circumvesuviana går. Circumvesuviana är ett tågspår som går från Neapel till bland annat Pompei och Sorrento.  Runt Vesuvius, obviously. Färjorna till bl.a. Sorrento, Ischia, Procida och Capri är på gångavstånd de också, men längre bort.

Som sagt så hamnade vi i fel del av stan. Dessutom hade vi inte tillräckligt med tid för att utforska stadens trevligare delar. Vi hade också tänkt oss Napoli som en sorts mellanetapp, en språngbräda till öarna Ischia och Capri. Flygfältet är i Neapel och därifrån går färjor till alla möjliga finfina ställen. Helt säkert kan man hitta en massa fina saker att se och göra i staden också, men den landar ändå inte extra högt på mina favoritlistor. Det kan också ha att göra med att jag avskyr storstäder i största allmänhet och det här är en av de mest stressade jag nånsin upplevt.

uteservering med icke helt
pjåkig utsikt! =D

På grund av grym otur och en söndrig färja (och vår egen okunskap) kom vi inte iväg till ön Ischia första dagen så tidigt som vi tänkt utan vi hade plötsligt fyra extra timmar att döda i Neapel. Vi gick igenom en liten park där ett pyttenöjesfält fanns - det är för övrigt ganska vanligt med karuseller och liknande på torg och i parker i städerna - och plåtade blommande palmer, tusensköna och vitklöver! på andra sidan parken (och lyxbåtklubben brevid den) hittade vi en liten härlig kiosk med några bord och stolar precis vid småbåtsbryggan på udden som skiljer turistneapel från vardagsdito. Där satt vi och åt pistaschnötter och drack slushee och öl medan vi följde med musselfiske och -försäljning på bryggan nedanför oss och tittade ut över The Bay of Naples och Vesuvius på andra sidan av den. Pulsen sjönk till nästan normala nivåer och solen sken. Vi skaffade första solbrännan.

 

Från kioskuteserveringen sökte vi oss in i husgyttret som klättrade upp för bergssidan och hittade det där vardagsitalien man ser i böcker och tidningar; höga hus längs galet smala gator, tvättstreck och, nå, skräp. Lukten från otömda soptunnor förmedlas lyckligtvis sällan på fotona. Butiker mindre än man kan föreställa sig proppfulla med grönsaker eller krimskrams, mopeder som på nåt besynnerligt sätt tar sig upp och ner för trappor och hemmafruar som hänger ut från fönster och ropar åt varandra. Och lejongap som växer ut ur husväggar. Hus, eller lägenheter närmare bestämt, är inbyggda i/under serpentinvägarna upp för bergen staden är byggd på, övergivna trädgårdar dyker upp här och var mellan byggen och hus. Tvätt hänger på tork överallt och utsikten är vidunderlig då man kommer så högt upp att man ser över husen och ut mot vattnet. Judasträden blommar i hela staden och blåregn dyker upp lite varstans. Balkong- kruk- och takodlingarna är helt fascinerande! 

Vi kom tekniskt sett tillbaka till Neapel senare under resan också, så vi skulle köra från Salerno i slutet av Amalfikusten norrut mot trädgården Ninfa och staden Sabaudia där vi skulle övernatta. Då körde vi genom nordöstra och norra förorterna/kanterna av Napoli och hela den biten av resan trodde jag med två minuters mellanrum att vi skulle krocka.... Att kombinera den stressade och aggressiva naturen hos dessa människor med trafik är en rätt skrämmande upplevelse! Trafiken blev för övrigt lugnare ju längre norrut man kom, tydligen är det bara i Neapel folk är lite överdrivet hetlevrade! ;) 

Längs vägen fanns  härliga grönsaksodlingar i låga växthus och på åkrar i mängder men också lika mycket grå betong och bilar, bilar, bilar....... Kan bara föreställa mig mängden damm och avgaser på den salladen. =/ Men visst var det skönt att se lite grönt mellan husen ibland! Och så helt plötsligt, mitt i betonghelvetet öppnade sig en äng med knallröd vallmo! En tom tomt mellan husen, med högt nätstängsel runt och alldeles fullproppad med kornvallmo och högt gräs... Det glömmer jag aldrig. <3

Vägarna i staden var kantade med skräp i och utanför soppåsar, Neapel är ju känt för sitt problem med avfallshanteringen som handhas av maffian och som bra dagar fungerar dåligt, dåliga dagar katastrofalt eller inte alls. För ett par år sedan var det ju i nyheterna överallt att Neapel höll på att drunkna i sitt eget skräp pga brist på soptippar eller allmänt ointresse att sköta jobbet eller vad det nu var. Kan bara föreställa mig hur det såg ut då jag sett situationen då sophanteringen "fungerar".. För övrigt verkar inte nån av invånarna i staden heller bry sig om att inte skräpa ner så det är väl kollektiv förstörelse antar jag. Det finns förresten inga allmänna sopkorgar i staden heller, så det kanske förklarar saken. Tusen lösdrivande hundar (visserligen med halsband på, vet inte riktigt vad grejen var där, släpper man ut hunden då man går på jobb på morgonen, eller...?) gör inte gatorna städigare heller. =/ Och som sagt så städar ingen. Utanför hotellet och i alla kvarter runt det och ner mot hamnen ställer varje morgon hundratals försäljare upp sina mer eller mindre suspekta bord med elektronik, kläder eller krimskrams och säljer hela dagen. Allt papper, alla lådor, allt plast de slänger under dagen lämnar de kvar. Och det gör ju sopservicen också, det städas nån dag i veckan, däremellan får det vara fullt med papper, paff och plast överallt. Fascinerande för en människa som kommer från überrena Norden! =P

 Neapel är en väldigt schizofren stad på nåt sätt, jag har aldrig i mitt liv varit med om mer stressade människor, alla verkar arga. Men så ser man fantastiskt avslappnade människor sola på strandstenarna på tidigare nämnda udde och ungdomsgäng i små roddbåtar, musseldykare på bryggor och gummor som hänger tvätt och då känner man inget av stressen och ångesten som osar ur andra delen av staden. Samma sak med byggnader; det finns nya fina moderna hus som står precis fast i gamla, slitna helt bortglömda byggnader så de ser helt absurt ihopparade ut!

 Mest kände jag personligen att Neapel är lite som Karis; dess största fördel är att det är lätt att komma därifrån. ;)

Vi drog efter två dagar vidare för att finna vårt Italien.
För nu var jag ju äntligen (i stället för egentligen) vid Medelhavet. =)




Neapel och Vesuvius

 

 

Neapel från färjan till Ischia. Kioskuteserveringen där vi satt ligger precis
bakom de tre segelbåtarna!



Napoli från färjan till Ischia



Kyrktorn! Det enda av kyrkan som stack upp
ovanför byggställningar och presenningar.. =P

liten halvö utanför Neapel. Typ lyxresort på klippan, men
inga vägar syns nånstans... =)

 

Smala gator i Napoli!

Ett kvarter inåt från strandpromenaden,
genast efter den började bostadskvarteren!

 

vy från berget närmast havet. Hela staden är byggd på ett antal kullar,
den fortsätter bakom följande! Och några till...

 

Serpentinväg upp för berget. Under vägen är det hus/bostäder inbyggda!

 

Ett av husen/bostäderna under vägen!

 

lejongapen växte på helt omöjliga ställen! Detta är ett tak...

lejongap på ett annat tak. Och här hemma sitter man och fjäskar och förodlar och
ger dem bästa myllan..... Pffffft!

hej igen!

Inser att det är cirka sju miljoner år sedan senaste inlägg men jag skyller på en galet fin sommar och en bärbar dator som inte längre är bärbar på grund av att batteriet gett upp så man måste ha fanstyget ipluggat hela tiden och således inte kan ha med datorn i typ hängmattan. Men nu, go vänner har jag av mina kära föräldrar blivit välsignad med en surfplatta så nu är jag friii som en fågel och kan skriva när och var jag vill. Förutom att de tre (jep, de är tre nu) barnen sätter vissa begränsningar på min rörlighet och fritid. Allvarliga begränsningar för att vara brutalt ärlig.  Men jag har i alla fall något att skriva med då familjefadern ockuperar den icke så bärbara datorn för något värdelöst dataspel eller de senaste NHL-nyheterna på kvällen då 2/3 av djurparken somnat. Den sista tredjedelen vet man inte riktigt sovrutinerna på....

 

Gatubelysning längs strandpromenaden i byn
Amalfi <3

Aaaanyways så tänkte jag att jag så småningom borde skriva lite om vår bröllopsresa i april (näää, har inte alls tagit tid att börja med det), för den var ju allt det där jag skrivit om i drömmarinläggen, besök till Sorrento och så vidare. Men tyvärr var vi så hell bent på att peta in maximala mängden upplevelser på de två veckorna att vi inte hann sitta en sekund på nåt café och än mindre läsa nån bok och allt det där. Men jag har varit över freaking allt i Italien mellan Amalfi och Genoa och vet ju nu vart det lönar sig att åka tillbaka sen då jag bara vill sitta och slappa. Har sett tillräckligt av de italienska motorvägarna för att inte behöva se dem mer i alla fall. Och är rätt säker på att jag inte heller åker på slingrande bergsvägar av modell serpentin för självmordsbenägna idioter i en fucking Toyota crapola nå fler gånger. Och nästa gång ska jag lära mig flytande italienska innan jag åker. För man blir bättre bemött om man försöker på deras språk. Förutom i Neapel. Där e de ändå sura. Men det återkommer vi till! =) Resan kommer jag att dela upp i ett antal blogginlägg, typ ett för varje stad och eventuellt får nån trädgård ett eget också.

 

Annat som ska få lite skrivuppmärksamhet i en förhoppningsvis nära framtid är förutom diverse odling den helt otroliga sommaren vi haft och mitt galna tomatexperiment bestående av en liten åker (8x4½m) full av tomater för att ta reda på vilka sorter det lönar sig att odla i framtiden. Resultat och sånt där presenteras här. Nån gång. Hoppas jag.

 

en bit av tomatåkern 2013!

Fastän jag nu är inne i en ny fin blöjcirkus ska jag försöka mitt allra bästa att fortsättningsvis hålla mig borta från anekdoter om hur hysteriskt söta tår bebis har eller hur duktiga äldre barnen är då de klarar av att gå på toa själv. Skäll ut mig om jag glömmer bort att jag lovat det.  ;)