...men egentligen är jag vid Medelhavet...: Italien del 2, Ischia

gata intill La Mortella
i Forio

Till Ischia - böndernas ö - hade vi tänkt att åka på morgonen dag 2 av resan. Från Neapel går en massa färjor av olika snabbhetsgrad till den lilla ön, det tar ca 40 minuter och kostar 15-20€. Välj gärna en långsam färja, traghetto, för den vackra vy den erbjuder av Neapel från havet. Dessa långsamma färjor har större utomhusdäck och man ser helt enkelt mer.
Eftersom färjan vi hade tänkt ta kl 10.00 inte gick på grund av att den var kaputt och vi inte ännu hade kunnat utforska hamnen tillräckligt för att veta att det gick andra färjor också kom vi inte iväg före kl.13. Resan tar alltså ca 40 minuter och sista färjan tillbaka skulle gå 18-tiden. Detta betydde tyvärr att vårt besök på den lilla ön blev väldigt kort, men åker jag nån gång tillbaka ska jag absolut ge den här lilla pärlan mer tid och uppmärksamhet! Det finns flera olika vandringsleder på ön och det ordnas också vulkanvandringar. Om man är lagd på det viset. Annars finns det massvis med odlingar att titta på och små byar att utforska!

Det vi tänkt se på Ischia var trädgården La Mortella, en exotiskt trädgård genialiskt anlagd i den vulkaniska jorden på den lilla ön. Trädgården planerades av engelska trädgårdsdesignern Russel Page och av Susana Walton, fru till kompositören William Walton. Hon ville hämta en bit av sitt hemland Argentina till trädgården runt deras hem i Italien. Den relativt lilla trädgården är byggd på en brant bergsvägg och i dalen under den och är FANTASTISK! Faktumet att vi inte hade mycket tid var något av det mer tragiska under hela vår resa, här kunde man ha vandrat runt hur länge som helst i tropiska miljöer, medelhavsmiljöer, voljärer, thailändska trädgårdar, krokodildammar (krokodilen var dock gjord av betong..), lundar, under enorma rosor eller hängrosmarin som väller ner för berget, ökenväxter och bland miljarder små smaragdgröna ödlor som springer runt överallt. Utsikten från övre delen av trädgården är otrolig, man ser ut långt över öns skogar och den närliggande byn/staden Forio med sandstrand och så Medelhavet.... Det finns också en amfiteater i trädgården där man ibland ordnar konserter, helt i den forna ägarens anda. Ett museum om sir William Waltons livsverk finns också här, och ett café/tehus vackert inbäddat i all grönska förgyller upplevelsen! Och de har en normal toalett som dessutom är städad! Score!

lundskog med engelska
blåklockor...

och Medelhavet. Allt i
samma trädgård!

tropikerna (i växthus..)...

Det här är något av det mest imponerande jag upplevt i trädgårdsväg, man kan inte ta ett steg utan ett "oj, titta på det där!!". Känslan är obeskrivbar då man vandrar från en miljö till en annan, hela tiden hör man vattenporl från något håll och samtidigt som man fylls av ett enormt lugn så är man enormt energisk, man kan inte vänta på vad som uppenbarar sig bakom nästa krök! Jag kan fullt förstå att både Susana och William Walton ville bli begravda i sin älskade trädgård. De har var sin minnesplats, Sir William har sitt minnesmärke i form av en jättestor vulkanisk sten högt uppe i trädgården och Lady Susanna har ett eget nymphaeum lite längre ner. Mängden passion och tid som lagts ner på det här fantastiska lilla paradiset är påtaglig, allt känns genomtänkt och med kärlek genomfört. Man kommer hem mer än inspirerad. Jag önskar bara att vi haft mer tid att insupa det hela.

vy ner över trädgården och över staden Forio

en icke så pjåkig hängrosmarin!

Efter chocken av taxiräkningen på vägen upp till la Mortella beslöt vi oss att promenera till nästa by för att skala av en del av kostnaden. Det är inte en lång bit att gå, med orginaltidtabellen skulle vi gått hela vägen ner. Väl nere i byn Casamicciola (härlig semesterby med sandstrand och krimskramsbutiker och strandpromenad!) där en färjbrygga fanns tänkte vi att vi kan ju lika väl ta en färja därifrån och helt skippa sista biten till byn Ischia. Tyvärr är tidtabeller sällan logiska då det gäller de här sakerna och biljettförsäljningen var stängd så det var bara att slänga sig in i en taxi och åka den sista biten tillbaka till Ischia dit vi kommit med färjan. Man kan för övrigt ta bussen till La Mortella också, ön har bara typ en bussrutt - den runt hela ön - så man kan inte just ta fel.... Vi var dock liiite för stressade då vi kom för att se varifrån bussarna gick (borde ha lyft blicken lite grann så skulle vi ha sett raden bussar) så det blev taxi. Den var dessutom snabbare och vi hade ju ganska begränsat med tid.... Och inte var det ju helt fel att åka i en taxi med fönstren öppna så doften från tusen blommande citronträd vällde in i bilen medan kusken berättade om ön! =)
Vi tog sista färjan tillbaka till Neapel i skymningen och då vi "mellanlandade" på ön Procida började det redan vara mörkt. Att se alla ljus längs kusten och i Neapel var helt fantastiskt och då färjan kom i land hann vi ännu köpa lite paniniliknande bröd från cafeterian ("ristobar", helt briljant ord!) i terminalen innan vi halvsprang till hotellet (kändes säkrast så) och stupade i säng. Ischia - en okänd liten ö som definitivt skulle vara värd mer uppmärksamhet!

I´ll be back!