Bereden eder på en tomatpost i mastodontformat! ;)



Taxi

Jag älskar tomater, det är knappast nån hemlighet. Och som vilken riktig italienare som helst så odlar jag tomater. Riktigt mycket tomater. Förra sommaren manifesterade detta sig alldeles spektakulärt då jag förutom de runt 30 plantorna på gården också hade ett sextiotal plantor på odlingslotten.  Och fastän jag inte hade en enda liten planta i nån form av växthus skördade jag helt hutlösa mängder frukter i olika färg och utformning. Då jag städade lotten i slutet av sommaren och skördade allt som inte var skadat hade jag till sist 46kg mogna och omogna tomater i verandan! Utöver de tomater jag skördat på sommaren. Medges att den gångna sommaren också var fullständigt medelhavisk till sin natur, vi hade värmebölja från mitten av maj till juli! Nåt vatten fick vi inte under den här perioden heller, men på odlingslotten med den tunga lerjorden var det inget problem och jag vattnade bara ett par gånger fastän jag format raderna som åsar ifall det skulle bli blött! Vad som kommer att hända en regnig sommar vill jag helst inte tänka på.... =/ Som tur har jag tomaterna på gården i år och här är ju sand sand sand.. Och hästskit. För den här sommaren är vi ICKE begåvade med nåt tomatväder! =(



Marmande VF

 

Poängen med det här vanvettiga tomatexperimentet var att jag en gång för alla skulle testa vilka sorter som det lönar sig att odla här på friland, eftersom jag ju har begränsat utrymme och inget växthus (då ännu). För att göra en riktig lång historia kort så kom jag fram till att sorterna Andine Cornue - jättestor röd pastatomat, Taxi - gul normalstor tomat, Iris - röd liten tomat, Red Pearl - miniplommontomat, Chilega - röd körsbärstomat, Dina - orange stor tomat, Roma - röd pastatomat, Marmande - röd bifftomat och Glacier - en normalstor röd tomat är värda att odla. Fast Taxi och Iris nog blir i nån slags odlingskärl, typ hinkar.



Andine Cornue

Lyckat experiment! Fast nu är jag ju redan förstörd av odling så jag beställde förstås frö till några nya sorter i år i alla fall och jag söker fortfarande desperat sorterna `Canestrino di Lucca´ och `Pomodoro di Sorrento´! Och alla bifftomatsorter får ju en andra chans eftersom de alla gick ett grymt öde till mötes i 10liters hinkar som inte alls var tillräckliga för bifftomater en stekhet sommar. Så så där värst effektivt var det nog ändå inte. ;)

Aaanyways. Med det här stora sidospåret vill jag påpeka att växthus faktiskt inte är nån förutsättning för tomatodling, man måste bara vara lämpligt galen för att testa! Så välj en tålig sort och smäll ner den i trädgårdslandet, men långt från potatisen om möjligt för att undvika potatisbladmögel som förstör din skörd.

Red Pearl och Andine Cornue,
sista skörden

Sista skörden, 46 kg!

Okej! Tomatodlingens grunder! =)

 

Så inte för tidigt, om inte du har tillgång till ett svalt utrymme med extra belysning. I ett vanligt fönster med bara dagsljus blir plantorna långa och rangliga och inte lika friska. Så om du inte har extra belysning ska du så runt slutet av mars. Jag har belysning och sår 5.3.
Min belysning består för övrigt av
1)energisparlampor med dagsljus (du hittar liknande i biltema för typ 5€) i lampsladd från Ikea monterad i en metallskål Blanda Blank också från Ikea. Riktigt high tec. Och varken dyrt eller svårt.
2) lysrörsarmatur från biltema (~35€) + 2 lysrör från samma ställe (~4€/st)
3) en gammal skrivbordslysrörsarmatur med nytt lysrör (~4€)Alla funkar utomordentligt bra, bäst kanske nr 2.

Så i såjord, torvpluggar, kokos eller vad som helst med lite näring. Fast du kan nog peta ner tomater i vilken blomkruka som helst och det blir en planta, men inte en perfekt sådan. Håll jorden fuktig men inte blöt och temperaturen ganska hög, runt 20-25 grader. Då de gror får det vara mörkt, så badrum med golvvärme, ett kylskåpstak eller pannrum duger bra. Då plantorna tittar upp ska de placeras svalare och i fullt ljus! Fönster med värme-elementet under avstängt funkar bra. Söderfönster kan bli för varma men väster är perfekt.

De första bladen som visar sig kallas hjärtblad och ser inte alls ut som tomatblad. Andra paret ser mer ut som tomatblad och kallas karaktärsblad. De är då två par av dessa har utvecklats helt som du kan plantera om. Odlar du i torv- eller kokosbriketter flyttar du hela briketten till en kruka med ca 8cm:s diameter. En avklippt mjölkkartong funkar prima. Du kan plantera plantan djupt, ända ner till hjärtbladen till exempel. Har du odlat flera plantor i ett kärl med såjord ska varje planta få en egen kruka. Gräv försiktigt upp plantan mha en penna eller glasspinne eller liknande och håll vid behov i plantan i hjärtbladen, inte i stammen!!!! Använd gärna plantjord, men blomjord, krukväxtjord eller liknade funkar bra. Har du egen, bra kompostjord är det också perfekt! Blanda ut med lecakulor eller sandningsleca eller vermiculite eller perlite för att får jorden luftigare om du använder annat än plantjord ("taimimulta"). Håll jorden fuktig men inte blöt och följ med de små livens tillväxt!

Efter två-tre veckor kan du börja vattna med flytande näring en gång/vecka eller riktigt svag näringslösning varje gång du vattnar.

Då det börjar kännas som att du vattnar varje dag för att plantan inte ska vissna så har sannolikt rötterna fyllt krukan och det är dags att plantera om! Odlar du i nåt annat än mjölkburkar kan du vända kruka uppochner och försiktigt kolla om rötterna nått krukkanten. Beroende på hur snabbt det har blivit så här stora plantor har man lite olika möjligheter. Jag har nån gång då plantorna blivit färdiga lite för tidigt helt enkelt planterat om dem från en avklippt mjölkburk till en hel (ännu hellre en hel 1,5 liters mjölkburk!). Då sätter man lite näringsrik jord i botten på mjölkburken och ploppar ner plantan och fyller upp med jord till en par cm från övre kanten. Det kan verka lite extremt men längs med hela stammen blir det på det här sättet rötter och plantan har ett stort rotsystem då det är dags att plantera ut.  Tidigare använde jag roskrukor som är djupa runda krukor men eftersom de nu går åt till de fjolligare chiliplantorna så blir det oftast så här med tomaterna. Plus att alla har nu inte en massa roskrukor drällande runt hemma så mjölkburkarna kanske är ett bättre tips. Men får du tag på såna så är de perfekta!

Är det så att du har utrymme inomhus och du tänkt odla i hink eller annat stort kärl på sommaren kan du plantera direkt i det då plantorna vuxit ur sina krukor. Men är dina plantor mycket små kan de drunkna i ett för stort odlingskärl så det handlar om balansgång här! Jag använder sommarblomsmylla/kesäkukkamulta till tomaterna för den innehåller bevattningskristaller och långtidsverkande gödsel. Men tillsätt krossad leca. Speciellt i år har det varit nödvändigt då Kekkilä tydligen ändrat "receptet" på sommarblomsmyllan. Till det sämre dessvärre. =/
Också rosjord är prima vara, jag blandade ihop rosjord, vermiculit, leca och granulerad tomatgödsel åt chiliplantorna i våras och de växte som galna! =) Rosjord hittar man i Plantagen här i Finland, har man turen att bo i Sverige är det betydligt lättare att hitta lite varstans.

Chili och tomat på avhärding på
medelhavsterrassen

Före plantorna ställs/planteras ut helt ska de avhärdas, dvs vänjas vid utelivet. De tål inte solen direkt. Det är lite som då vi går ut i vårsolen och genast bränner kinderna och näsan. Men plantorna bränner bladen och skörden försenas, i värsta fall uteblir den helt. Så ställ ut plantorna på skyddat ställe i skuggan på dagarna i nån vecka före utplantering så är du på säkra sidan (men se upp för kallt väder och frost!!). Efter hand får de vistas längre och längre i solen och sista dagarna kan plantorna stå helt i solen. Ut på friland kan du plantera dina tomater då frostrisken är över, brukar vara runt 10.6 här hos oss men det varierar enligt var du bor.. Förbered jorden väl, blanda ner mycket kompost och näring (gärna stallgödsel) och forma gärna åsar att sätta plantorna i. Sätt tomatplantorna djupt igen och gräv ner en kruka eller en halv pet-flaska bredvid plantan för att få vatten ner direkt till rötterna i stället för att det avdunstar från ytan. Täck till sist jordytan med barkflis, träflis, gräsklipp, halm, grus eller vad som helst som hindrar avdunstningen (gräsklippet gödslar förresten också) and you´re set!  Ställ dit ett lämpligt stöd och vänta på de bästa tomater du smakat! =)

Iris

Jag har flera sorters tomater, förutom de listade tidigare som jag räknat som frilandstomater har jag också några mer värmekrävande sorter i jordsäckar mot verandaväggen och senaste säsong hade vi också en massa bifftomater i hinkar. Det gör jag inte om. En tio liters hink är alldeles för liten för att försörja en bifftomatplanta, speciellt en sådan sommar som vi hade! Det var en enda härva av toppröta, spruckna tomater och torkade karter. Busktomater däremot trivs bra i såna hinkar. I 35-45 liters jordsäckar får man utan problem två tomatplantor att trivas riktigt bra. Okej, så plastsäcken kanske inte är nån prydnad, men det har jag löst med juteväv som jag lindar runt den! I år har bifftomaterna fått plats i jordbäddarna i sprillans nya växthuset i stället. Chiliplantorna får hinkarna.

Hittills har planen för växthuset varit att odla allt i kärl som man kan byta jord i varje år, särskilt tomater är känsliga för jordtrötthet som uppstår då man odlar samma sak i samma jord år efter år. Men efter torkdramat utomhus förra sommaren testar vi i år upphöjda jordbäddar som man bara byter ut typ15-20 cm av jorden i årligen. Resultatet vi fick på friland var så överlägset det i kruka så det är värt besväret tror jag. Och man sparar pengar då man kan fylla på med väl komposterad hästgödsel och kompost i stället för köpejord. Mer ekologiskt är det dessutom och jag tror man får hälsosammare plantor då de får jord med mikroorganismer i!

Cuore di Bue, enda bifftomaten som
fick kloka frukter förra sommaren!

Egentligen var planen att i växthuset skulle såstomaterna få residera, dvs de tomater som kokas ihop och blir vinterns räddning. Jag odlar inga tomater man inte kan äta också färska, men till sås går de flesta sorter och här kunde man maximera avkastningen. Planen var normalstora tomaten `Shirley´, en sort rekommenderad av Monty Don, och `Andine Cornue´. Eventuellt också `Dina´ som har nästan inga frön alls, bara sött, härligt persikofärgat kött! Med tomaterna skulle basilika och tagetes få växa, två örter som skyddar jorden från jordtrötthet och plantorna från ohyra. Kanske man kunde få i en underplantering av `Roma´ också... Fast i ett växthus är det bäst att inte proppa för fullt, då får man bara mögelproblem. Nu gick det tyvärr så att våren och försommaren var så kall att jag inte vågade plantera ut bifftomaterna utanför växthuset så dit planterade jag alla sex bifftomatsorter; Azoychka, Summer Cider, Cuore di Bue, Green Pineapple, Costoluto Fiorentino och Caspian Pink. Och dessutom två plantor av normalstora Thessaloniki. Framför dem chilin med små frukter som rimligtvis kan få mogen skörd innan frosten tar dem. Och basilika. Men faktum är att juni början var så kall att basilikan I VÄXTHUSET dog av kyla. Den ni. Har sått ny nu men vi får väl se om den hinner bli till nånting alls.

 

Tomatodling  är enkelt, beroendeframkallande och hysteriskt roligt! Men det finns vissa risker för att man slintar iväg ordentligt. Som det där med att odla färre sorter då man vet vilka som är bäst....? På planen för 2014 stod 20 sorter. Tror det verkliga antalet är 21.

Men i tomaternas försvar ska jag ändå säga att listan på chilisorter 2014 är på närmare 40 sorter, så tomaterna verkar inte så illa ändå. ;) (Chili ska förresten få en egen post. Och jag ska försöka se till att den är kortare.)

Pastatomaten Roma VF och biffisen Marmande VF,
sista skörden

 Och vad skulle Medelhavet vara utan tomater anyways?

Ciao!

Att omvända en carnivor (eller lura den ;) )

Tja!
Jag har på sista tiden fått konstatera att lo and behold, tydligen finns det folk i världen som inte är speciellt intresserade av vegetarisk mat! Nu vill jag på intet vis påstå att jag själv skulle vara vegetarian, det skulle jag aldrig klara av, men i sparsamhetens namn (och varför inte ekologiskt och hälsomässigt sett) är det faktiskt ganska nyttigt att lämna bort köttet ett par gånger i veckan!
Barn är inte heller alltid så extra intresserade av grönsaker, även om våra faktiskt är ganska öppensinnade så kan jag ibland behöva ta till lite knep för att lura ner vitaminerna, speciellt i Hambi.

svartkål i förgrunden, sedan grönkål och spetskål

Så hur får man tvivlarna att käka sina greens?
Nå, enklaste sättet är att gömma grönsakerna! Det här funkar extra bra på barn som mer sällan anar oråd. Till exempel i en bolognese-sås kan man riva ner en ganska bastant mängd morot innan såsen smakar vegetarian!
Mitt senaste knep (som jag faktiskt är ganska stolt över) är att ha en stor burk torkad svartkål (aka Cavolo Nero eller palmkål) i kryddskåpet! Förutom att svartkålen på engelska kallas Dinosaur kale och därför sjunker väldans bra i en femårig pojke så smakar den inte kål då man smular ner några matskedar i typ all mat som existerar. Men den innehåller jättemycket vitaminer så det räcker med lite! Nu är jag mycket medveten om att alla inte har tillgång till svartkål eftersom den inte säljs i vilken k-market som helst, men det gör grönkål och den fungerar på samma sätt.
Tomatsås tycker stort sett alla ungar och köttätare om och tomat är en grönsak ju! Dessutom blir tomaterna nyttigare då man värmer upp dem så det är win-win!
 
Grönsaker som är lätta att gömma i mat är sånt man kan finfördela och som inte har en alltför karakteristisk smak. Annars kan man i och för sig alltid dölja smaken med tomat eller rödvin eller chili eller whatever. Moroten är ett praktexempel, även om den annars också brukar vara ganska väl mottagen bland de flesta. Zucchini går också att riva ner i stort sett allting, den varken syns eller smakar om man kokar den en stund. Eller riv päron eller äppel i gröten (om de äter gröt alltså...). Paprika och majs hör till de grönsaker som brukar gå hem också bland grönhatare utan större trick.
Lagar man en gryta kan man bara se till att koka alltihop till atomer, så blir allt en enda sås och grönsakerna stirrar inte tillbaka från tallriken så de kan undvikas.
Man kan gömma med kryddor också, ös på med en massa kryddor så kan man nog kamouflera vilken palsternacka som helst!

Ett mer omständligt sätt att få speciellt barn att bli vänligare inställda till grönsakerna är att låta barnen vara med och laga maten. Om de själva rört om i morötterna och kryddat dem så är sannolikheten att de äter maten  mycket större. Funkar ganska mycket sämre på vuxna kinkpottor... 
Hardcore versionen på den här taktiken är att barnen är med och odlar grönsakerna de ska äta!

Med barn är också alternativet avtrubbning rätt bra. Ställ ett fat/en skål med olika grönsaker på bordet alla måltider och se till att du själv äter av dem så kommer barnen att börja smaka efter hand. Säg ingenting åt barnen då, men ge dig själv en mental klapp på axeln. =P Så småningom äter de salladen automatiskt. Det hjälper om du lägger tid på uppläggningen, måla tavlor med bitarna eller lägg upp dem i solfjädrar. Bara det ser lustigt och glatt ut!

Tomatsåsen Hambi åt tre portioner av..

och här är den före kokning och mixning. =P Den omixade
versionen sade han att han inte gillade. ;) Samma sås,
olika utseende! Ja, jag tillsatte lite ketchup och några bitar
malet kött.

Och så finns alternativet lura. Servera en maträtt som inte ser suspekt ut och berätta först efteråt att det var vegetariskt. Funkar förresten asbra med indisk mat, hämta takeaway från en BRA indisk restaurang och bevisa att mat kan verka precis som kött fastän det inte haft skymten av en puls. Det här sättet funkar bäst om man har middagsbjudning eller dylikt då folk inte lika snabbt frågar vad tusan det är de äter, och inte heller vägrar äta fastän de skulle veta att det är sånt de inte annars skulle välja.
Det måste kanske påpekas att det lönar sig att laga god mat då folk ska omvändas, annars är det liksom inte nån idé...

Och om inget annat funkar; häll på grädde. Riktigt mycket grädde. I ett senare skede kan man trappa ner på mängden men i början verkar det funka. =P

Men vill du slippa kinkiga barn är det nog bäst att göra som i sydligare delar av världen; grönsakerna ska vara en del av maten och livet från början och aldrig ifrågasättas. Jag tycker det är dags att vi i det här kött-och-potatis-landet börjar öppna ögonen för alla fantastiska smaker utanför brunsåsen!
 
Som de gör vid Medelhavet, där jag egentligen är. ;)



Avrundar med recept på den ultimata vegesoppan;
Majs- och paprikasoppa!

400g majs (fryst går utmärkt)
2 röda paprikor i små bitar
en liten röd chili, finhackad
1 liten lök, finhackad
30g smör
            stek under lock i ca10 minuter på svag värme, rör om då och då. De ska inte ta färg, bara mjukna. Öka till medelstark värme och ha i
1 msk mjöl
            rör om i 1 minut
5dl grönsaks- eller hönsbuljong
            tillsätts. Koka upp, sänk värmen och koka i 30 minuter. Låt svalna något. Ta upp ca 2 dl av soppan och ställ åt sidan, mixa resten av soppan slät i en mixer/med stavmixer. Sila om du ids. Häll tillbaka det du ställt undan (om du gjort det) och häll alltihop till baka i kastrullen.
1 1/4 dl grädde
             tillsätts. Låt soppan bli genomvarm. Salta och peppra efter smak. Strö över koriander eller persilja om du tycker och servera med bröd och ost.

Vill du frysa in soppan lämnar du bort grädden och tillsätter den före serveringen. Man kan också laga soppan helt utan grädden, den blir bra ändå!

Italien del 3, Capri

Capri Hamn. Vårt hotell är precis ovanför Bar Grotta Azurra

Också till Capri åkte vi med Traghetto från Neapel. Vi hade ju hört att Capri var en turistö med vackra vyer men inget hade förberett os på det som mötte oss då vi närmade oss ön med färjan. Så turkost vatten, så vita klippor, så klart solsken har jag aldrig sett. Kontrasten mot både Neapel och Ischia som båda är vulkaniska med mörka berg var helt otrolig! Bortblåst var stressen från storstaden då en liten båt åkte förbi i det helt galet färgade vattnet!

Färjan tar iland i en väldigt full liten hamn kantad med butiker och uteserveringar och vårt hotell Relais Maresca var precis vid hamnen. Det var ett vackert ljusblått och vitt hus i väggen av hus längs vägen från hamnen, precis bakom busshållplatsen. Bussarna på de små branta öarna är förresten hysteriskt söta! På grund av de tighta svängarna måste bussarna vara kortare än de vanliga bussarna men de är fortfarande lika höga så de ser ut som orange postlådor som kör längs serpentinvägarna!

Nåväl. Då vi såg hotellet med små balkonger ut mot vattnet föreställde vi os genast hur vi på morgonen skulle sitta på balkongen och njuta av utsikten över den lilla hamnen och vattnet! Vi fick det enda rummet in mot berget (och den inte speciellt svala eftermiddagssolen..) med utsikt över ett par bakgårdar och en hel del betong (som gjorde effekten av tidigare nämnda eftermiddagssol ännu mer olidlig). Jeeeeee. Men rummet var snyggt och prydligt och så länge fönster luckorna var stängda hölls temperaturen snäppet under 30grader. Fast då missade man ju föreställningen med gubben som använde en hel dag till att hänga upp tvättstreck på sin bakgård. Då de var färdighängda var de nog de rakaste och jämnast hängda tvättstrecken i södra Italien! <3 Nu var det ju inte så att avsaknaden av balkong kunde störa oss så hemskt länge för vi var omedelbums på språng. Som vanligt.

på vägen upp till La Scala Fenicia..

och till Anacapri

På agendan för Capri var trädgården San Michele i Anacapri, staden högre upp på ön. Dit kan man antingen ta en buss, en taxi eller - om man är masokist - the Phoenician Steps (la Scala Fenicia). Trappor. Runt tusen trappsteg. Branta sådana. Utsikten är vidunderlig! Så även värken i vaderna då man gått upp och tillbaka. Men ändå var det helt värt det! För den vidunderliga utsikten är just vidunderlig. Och på vägen till trapporna går man genom bostadsområden i Capri stad och bakom varje stenmur och grind ligger små trädgårdar med grönsaksodlingar, över var och varannan mur hänger citroner, apelsiner, aprikosblom och blåregn. De ever present ödlorna springer runt ens fötter och solen värmer. Då man kommer högre upp ser man ut över gårdarna och husen (och fotbollsplanerna) och vinodlingarna, ännu högre upp ser man mer av staden bakom hamnen. Och underbart turkost hav. Rosmarinen och ginsten doftar och man glömmer NÄSTAN att man klättrar i trappor som aldrig verkar ta slut. Nu måste det ju påpekas att jag var gravid i typ 12e veckan, trött, yr och illamående och således inte helt på topp så det var lite jobbigare än det skulle ha varit annars.

"dit upp ska vi..."

Väl uppe landar man precis utanför muren till trädgården och sedan börjar jakten på ingången. På nätet hade jag läst att det kostade att komma in till huset trädgården hör till, men att det var gratis att titta på trädgården. Då vi kom dit insåg vi att visst var det så, men att det de facto var på det vackra viset att enda sättet att komma in till trädgården var genom muséet. Kul. Nå, vi betalade de några euron det kostade att komma in och så vandrade vi genom huset också. Huset och trädgården ägdes av den svenska läkaren Axel Munthe som köpte villan och började bygga huset och trädgården 1889. Han verkade vara lite av en hamster och fyllde huset med antikviteter från olika håll av världen. Också i trädgården uppfördes tempel och torn, både antika - flyttade från andra ställen - och nybyggen. Då huset byggdes hittade man en gammal ruin på tomten och enligt Munthe själv var det en del av kejsare Tiberius villa. Den gjordes om till en utsiktsplats därifrån man ser ut över Capri stad och trapporna vi klättrade upp för. Munthe dog år 1949 och han hade testamenterat villan till Svenska Institutet för att möjliggöra för svenska studenter att komma och bo i villan och studera Italien och dess kultur.

Villa San Michele

I alla fall. Trädgården är inte stor, men trevligt upplagd med gångar kors och tvärs genom trädgården så man på rätt liten yta har åstadkommit riktigt långa promenadstråk! På högsommaren lär hortensiorna vara en sevärdhet, då vi var där var det tulpaner överallt! På grund av att den är så högt upp på berget har man en otrolig utsikt. Höjden gör också att klimatet är lite kallare än nere längs stranden vilket bland annat märktes på att blåregnen nere i Capri blommade för fullt, ställvis var blomningen på väg att avta, medan uppe i Anacapri hade de inte ännu slagit ut! Trädgården är lummig och mysig och väl värd ett besök om man råkar vara på Capri!

 

Anacapri

Vi gick vidare i Anacapri och såg oss omkring och åt en galet god glass precis innan caféet stängde för siestan. Anacapri är full av små butiker som säljer exklusiva souvenirer och dyrt krimskrams såväl som märkesprodukter och verkligt fina saker. Souvenirerna lutar mer åt fancy hantverkshållet och byn kändes också i övrigt lite finare än andra ställen. Den är i alla fall helt bedårande och jag skulle gärna ha vandrat omkring längre. Det finns förresten en linbana som man kan åka upp till högsta bergstoppen med. Linbanan är av modell en stol och en vajer och turisterna i den såg lätt vettskrämda ut. Nästa gång ska jag nog kolla hur Capri ser ut högst upp ifrån, men den här gången blev det inte av. I Anacapri hörde vi förresten den enda finskan på hela resan (på båten till Ischia stod det en gubbe med Suomi-mössa på sig intill oss men han pratade nog inte överhuvudtaget. Hubbie skrämde däremot livet av honom då han plötsligt utbrast sin förbannelse över vår icke-fungerande kamera på klingande finska precis i örat på farbror Suomi. =P ) och inne i muséet hade vi en trevlig liten diskussion med ett äldre svenskt par som haft en spännande semester i Napoli. =P Kassadamen i Axel Munthe-muséet talar förresten svenska, som liten kuriosafakta! =)

Trapporna ungefär halvvägs upp

Nå, vi slet oss iväg från den söta lilla byn och påbörjade resan ner för det tusen miljarder trappsteg vi klättrat upp för. Det gick väldigt mycket snabbare neråt, men vaderna förlät mig inte för påfrestningen på en vecka efteråt. Väl nere i Capri och på hotellet var det dags att leta iväg sig för att äta middag. Inte en så enkel uppgift som man kunde tro inte! Eftersom vi kom till ön så hopplöst tidigt på säsongen så var inte alla restauranger öppna, i alla fall inte långa kvällar. Efter att hubbie ratat alla restauranger i hamnen där hotellet låg (med orden "tänk om det finns nån ännu bättre") såg vi en skylt där det stod centrum och en pil upp för berget mellan husgyttret. Jaja, bara att börja klättra då, jag menar, hur långt kan det vara? Det vet vi inte ännu i denna dag för jag kroknade halvvägs och vi fick gå neråt tillbaka. Det fanns restauranger längs vägen också, men de var inte öppna för att säsongen inte ännu börjat. På vägen ner tappade vi bort oss och då vi äntligen kom ner till hamnen igen var jag helt färdig och en del av restaurangerna redan stängda så faktum är att vi aldrig åt nån italiensk middag på Capri. Det blev pringles och choklad i badkaret på hotellrummet i stället.

På morgonen hittade vi hissen/linbanan som går upp till Capri centrum............. Jup. Men Capri centrum lär vara jättefint och fullt med fina små restauranger! Nästa gång....... =P

Efter en hel del väldigt djup sömn åt vi frukost på hotellets takterrass med soldäck som jag gärna skulle ha tagit med mig hem! För övrigt var frukostbuffén god och hade en massa olika saker att äta. Det mesta förstås med socker eller vitt mjöl i. Jag vet faktiskt inte hur italienare överlever till lunch för med undantaget Levanto var samtliga frukostar bara socker. Och kaffe.

Jag fick hubbie medsläpad till stranden också, första och sista gången under resan, och satt och gjorde exakt ingenting en stund. Det är förresten inga sandstränder vi talar om, utan stora men mjuka stenar. Fast de passade för övrigt väldigt bra att massera trötta fötter och vader med! =P Vi hade tänkt åka på en båtutfärd runt ön och till den blå grottan Grotta Azurro med alldeles knallblått vatten, men eftersom dagen före satt spår i både fysik och humör hos mig blev det en slappardag i stället. Vi var ändå redan överens om att vi skulle återvända hit om chansen gavs och tillbringade i stället lite tid åt att välja vilket lyxhotell vi skulle bo på nästa gång! ;) Vi åt lunch på hotellets restaurang, återigen på takterrassen. Fantasilöst säger ni? Godaste jävla citronkycklingen i världshistorien säger jag! Med världsbäst utsikt över Capri hamn och det blåblåblå vattnet, vita klipporna och staden som ringlar sig upp för bergssidan inbäddad i grönska. Ångrar inte det valet en enda sekund. =)

Sedan var det redan dags att packa ihop oss och dra vidare från vackra Capri mot Sorrento.  Men den här pärlan glömmer jag (och mina vader) aldrig!

 

 

första intrycket av Capri från traghetton... inte så illa! <3
Villa san Michele syns uppe på "åsen"

San Michele skymtar högst uppe

 

i trädgården i Villa San Michele

 

i trädgården i Villa San Michele

 

I trädgården i Villa San Michele

 

smygtitt in i en av trädgårdarna på väg till trappan

 

köksträdgård i Anacapri

 

Capri

 

Gången utanför Villa San Michele

 

På väg bort från Capri.... =´(

 

Buon Natale!

Ibland kan det kännas att herregud, hur valde jag karl egentligen, ibland är det solklart. Igår landade jag på alternativ B (fast i äkta julstresstradition hade jag gått ett par varv genom skilsmässa och lönnmord på vägen) då vi på natten medan vi städade gemensamt planerade en framtida jul i Italien! Jag gillar julen här också - ibland - men kära hubbie är inte så vänligt inställd till juletiderna. I år har han på allvar ansträngt sig, dels pga barnen och jag tror att dels pga att han de senaste veckorna då jag varit sjuk plötsligt har fått insyn i min vardag och uppskattar mitt arbete en gnutta mer. Men visst lockar det att åka bort från allt och bara käka prosciutto och soltorkade tomater och riktig mozzarella (kan inte förstå hur det kan vara så sabla svårt att importera en vettig mozzarella hit????) i stället för att springa runt som huvudlösa höns. Julstressen skulle ju inte försvinna helt, bara komma lite tidigare och spridas ut på mer valbara dagar. Men hubbie skulle slippa finska julen ett år och varje svepskäl att åka till Medelhavet, även den regniga och kyliga årstiden, är fine by me! =)

Man kunde köra ner (för vem skulle tacka nej till en bilresa på några tusen kilometer med tre barn i bilen) genom Europa och stanna på julmarknader och liknande på vägen! Och sedan landa i eller nära Sorrento och slappa sig genom julhelgen medan det INTE är snö och svinkallt (nu är ju inte det där med snö ett problem i år). Skulle ju inte heller vara fy skam att importera med resten av familjen! =) Fast känner jag dem rätt skulle de hellre ha glaskross på julbordet än ta en roadtrip så långt. ;)

Nu kommer det här ju inte att hända i år, kan bli lite sent att starta 23.12, så vi kommer i stället att sneaka in lite medelhav på julbordet och pynta med indisk influens, min nya kärlek,  så man kan glömma regnstormen som pinar på utomhus! Egentligen kanske det är den bästa kombinationen, för julen handlar ändå om de nära och kära. Men nåt år ska vi ha en helt medelhavisk julbuffé och spela santa lucia på italienska. Om det så ska bli på julannandag. Om tjugo år. =P



Puss på er alla och ha en riktigt fridfull och god jul! <3

Buon natale!!!

Italien del 2, Ischia

 

 

 

 

gata intill La Mortella
i Forio

Till Ischia - böndernas ö - hade vi tänkt att åka på morgonen dag 2 av resan. Från Neapel går en massa färjor av olika snabbhetsgrad till den lilla ön, det tar ca 40 minuter och kostar 15-20€. Välj gärna en långsam färja, traghetto, för den vackra vy den erbjuder av Neapel från havet. Dessa långsamma färjor har större utomhusdäck och man ser helt enkelt mer.
Eftersom färjan vi hade tänkt ta kl 10.00 inte gick på grund av att den var kaputt och vi inte ännu hade kunnat utforska hamnen tillräckligt för att veta att det gick andra färjor också kom vi inte iväg före kl.13. Resan tar alltså ca 40 minuter och sista färjan tillbaka skulle gå 18-tiden. Detta betydde tyvärr att vårt besök på den lilla ön blev väldigt kort, men åker jag nån gång tillbaka ska jag absolut ge den här lilla pärlan mer tid och uppmärksamhet! Det finns flera olika vandringsleder på ön och det ordnas också vulkanvandringar. Om man är lagd på det viset. Annars finns det massvis med odlingar att titta på och små byar att utforska!

 

Det vi tänkt se på Ischia var trädgården La Mortella, en exotiskt trädgård genialiskt anlagd i den vulkaniska jorden på den lilla ön. Trädgården planerades av engelska trädgårdsdesignern Russel Page och av Susana Walton, fru till kompositören William Walton. Hon ville hämta en bit av sitt hemland Argentina till trädgården runt deras hem i Italien. Den relativt lilla trädgården är byggd på en brant bergsvägg och i dalen under den och är FANTASTISK! Faktumet att vi inte hade mycket tid var något av det mer tragiska under hela vår resa, här kunde man ha vandrat runt hur länge som helst i tropiska miljöer, medelhavsmiljöer, voljärer, thailändska trädgårdar, krokodildammar (krokodilen var dock gjord av betong..), lundar, under enorma rosor eller  hängrosmarin som väller ner för berget, ökenväxter och bland miljarder små smaragdgröna ödlor som springer runt överallt. Utsikten från övre delen av trädgården är otrolig, man ser ut långt över öns skogar och den närliggande byn/staden Forio med sandstrand och så Medelhavet.... Det finns också en amfiteater i trädgården där man ibland ordnar konserter, helt i den forna ägarens anda. Ett museum om sir William Waltons livsverk finns också här, och ett café/tehus vackert inbäddat i all grönska förgyller upplevelsen!  Och de har en normal toalett som dessutom är städad! Score!

lundskog med engelska
blåklockor...

och Medelhavet. Allt i
samma trädgård!

tropikerna (i växthus..)...

 

Det här är något av det mest imponerande jag upplevt i trädgårdsväg, man kan inte ta ett steg utan ett "oj, titta på det där!!". Känslan är obeskrivbar då man vandrar från en miljö till en annan, hela tiden hör man vattenporl från något håll och samtidigt som man fylls av ett enormt lugn så är man enormt energisk, man kan inte vänta på vad som uppenbarar sig bakom nästa krök! Jag kan fullt förstå att både Susana och William Walton ville bli begravda i sin älskade trädgård. De har var sin minnesplats, Sir William har sitt minnesmärke i form av en jättestor vulkanisk sten högt uppe i trädgården och Lady Susanna har ett eget nymphaeum lite längre ner. Mängden passion och tid som lagts ner på det här fantastiska lilla paradiset är påtaglig, allt känns genomtänkt och med kärlek genomfört.  Man kommer hem mer än inspirerad. Jag önskar bara att vi haft mer tid att insupa det hela.

 

vy ner över trädgården och över staden Forio

 

en icke så pjåkig hängrosmarin!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Efter chocken av taxiräkningen på vägen upp till la Mortella beslöt vi oss att promenera till nästa by för att skala av en del av kostnaden. Det är inte en lång bit att gå, med orginaltidtabellen skulle vi gått hela vägen ner. Väl nere i byn Casamicciola (härlig semesterby med sandstrand och krimskramsbutiker och strandpromenad!) där en färjbrygga fanns tänkte vi att vi kan ju lika väl ta en färja därifrån och helt skippa sista biten till byn Ischia. Tyvärr är tidtabeller sällan logiska då det gäller de här sakerna och biljettförsäljningen var stängd så det var bara att slänga sig in i en taxi och åka den sista biten tillbaka till Ischia dit vi kommit med färjan. Man kan för övrigt ta bussen till La Mortella också, ön har bara typ en bussrutt - den runt hela ön - så man kan inte just ta fel.... Vi var dock liiite för stressade då vi kom för att se varifrån bussarna gick (borde ha lyft blicken lite grann så skulle vi ha sett raden bussar) så det blev taxi. Den var dessutom snabbare och vi hade ju ganska begränsat med tid.... Och inte var det ju helt fel att åka i en taxi med fönstren öppna så doften från tusen blommande citronträd vällde in i bilen medan kusken berättade om ön! =)
Vi tog sista färjan tillbaka till Neapel i skymningen och då vi "mellanlandade" på ön Procida började det redan vara mörkt. Att se alla ljus längs kusten och i Neapel var helt fantastiskt och då färjan kom i land hann vi ännu köpa lite paniniliknande bröd från cafeterian ("ristobar", helt briljant ord!) i terminalen innan vi halvsprang till hotellet (kändes säkrast så) och stupade i säng. Ischia - en okänd liten ö som definitivt skulle vara värd mer uppmärksamhet!

 

I´ll be back!

 

 

där skulle man kunna bo... =)

 

Ett hotell som nog sett sina bästa dagar. Eller? Tycker det
är rätt gulligt så här också! ;)

Lady Susana Waltons nymphaeum

 

krokodildammen

vyerna från trädgården kunde man inte klaga på!

 

en titt ner i trädgårdens tropiska dal

 

en av de ca en miljard ödlor som trivdes överallt. Skulle gärna ha
tagit hem några stycken! <3

 

planteringar i medelhavsdelen av trädgården

 

Ros som svingar i ett träd. Den här bilden är
tagen med fågelskådningsinställningar på
kameran. Blommorna var en sisådär 4 meter upp!