Magin i en nött tallrik

Jag vet att jag har gnällt om detta på Facebook så du som redan blivit utsatt för detta får ursäkta. Jag ska berätta lite bakgrund; 

För en tid sedan hjälpte jag D och hans mamma och morbror att tömma/städa D:s morfars hus för han har flyttat till en mindre lägenhet och kunde av olika orsaker inte göra det själv utan delegerade det vidare. Då allt förts bort hittade jag i ett skåp en trave nötta, spruckna, missfärgade blommiga tallrikar som egentligen inte var vackra (jag är tvärsäker på att dessa tallrikar är ursprunget till ordet fulsnygg) och inte tål de diskmaskin heller men varenda cell i min kropp bestämde sig genast för att dessa tallrikar skulle jag rädda och de skulle följa med oss hem och bli mina favorittallrikar! 

För allt smakar bättre ur en lagom nött tallrik! Allt blir lite mer äkta, lite mustigare, lite lyckligare. Det är som om tallriken berättar historier medan den ligger där på bordet! Tänk dej bara en gammal äcklig maträtt som kålgryta t.ex. På en sprillans ny snobbig tallrik ligger den bara där och skäms och smakar lika tråkigt som den ser ut men på en gammal tallrik blir den plötsligt en närande och värmande maträtt full av tradition och ryggrad som smakar stolt sisu (och tyvärr också kål). Typ =P Jag har samma inställning till gamla kärl som till gamla spetsdukar, är väl en romantiker!

Jag kan se framför mig hur jag i sommar ska sitta ute och äta min fetasallad eller laxsoppa (mmmm…laxsoppa) ur dessa underbara tallrikar och sedan diska dem för hand utan att det alls ska kännas jobbigt (detta har jag fått träna på ett varv för en månad sedan då diskmaskinen gav upp andan). De blir pricken över i på terrassen!

Jag utförde en ”herregud-vi-har-ju-ingen-mat-hemma”-räd i frysen häromdagen och hittade en burk tomatsås från 2010 och zucchinitärningar från sommaren 2011! SCORE, pastasås! Vad kan man annat behöva i bloody mars då det känns evighetslångt till nästa solvarma hemodlade tomat? Nuff said, jag värmde upp såsen (som helt tydligt blivit tillverkad en tid på sommaren då vi åt en hel del chili och styrketoleransen var rätt hög för - huhhuh!!!!) och kokade fullkornspasta till. Och så var det bara att skyffla upp pastan och såsen på de underbara tallrikarna och sommaren var här! Och pastasåsen kunde inte ha varit godare! Fast en tomatsås på egna tomater, egen paprika, egen chili, egen zucchini och egen basilika nog inte behöver så mycket draghjälp. Inte i mars i alla fall. Men nu blev portionen vacker också! En liten basilikatopp bara måste få vara med som pynt också. Mer än så behöver man inte anstränga sig om man har ursnygga tallrikar!

Det ska vara lagom slitet. Som vid Medelhavet. Där jag egentligen sitter och skriver.