Nya böcker i hjärtehyllan! =P

Julen kom med finfina presenter, två av vilka jag tänkte presentera lite närmare!

Boken ”Citroner och rosmarin i mitt kök” av Sanna Rosén handlar om Roséns två kök, det hon har i södra Sverige och det hon har i Salento i Italienska Apulien. Boken hoppar mellan de två hemmen och maten som lagas där. Recepten varvas med historier och information om de olika råvarorna och rätterna som presenteras, allt i svensk stil med underbara lockande bilder! 

Det är en mycket inspirerande bok som jag redan läst tre gånger (och jag har redan planerat dinern/lunchkafeet/restaurangen med vintage inredning och italiensk mat och personal i fifties-kläder!) och som får mig att vilja fördjupa mig ännu mer i den rika matkulturen i Italien. Rekommenderas både för matnördar och Italiennördar! 

Men faktum är att också de svenska avdelningarna av boken innehåller otrolig inspirerande recept och jag kan knappt bärga mig till sommaren då jag ska gräva upp nypotatis och servera den med lertallrikasill eller matjessillsallad och sedan äta nybakad krusbärspaj! Boken är helt enkelt en perfekt blandning av det bästa från båda ställena!

Så det är ännu en bok som cementerar min kärlek för medelhavet och dess smaker och vyer. Jag vill nu mer än nånsin flytta dit! Köpa mig en gammal stallbyggnad av honungsgula stenblock med citroner och apelsiner på träden utanför, egna olivträd och mandelträd. Precis som Sanna. Och jag ska ha en häck av rosmarin runt gården. ♥ Varvat med en stenmur. Hjördis-pelagonen ska få flytta med och få växa sig jättehög utan att jag klipper ner den hela tiden. Och så pop back till finska solkusten och njuta av nordiska sommaren under varmaste tiden!

Måste lämna in lottokupongen.

Aaaanyways, min egen julklapp till mig själv (förutom Micael Bublés jul-cd ♥) var boken Growing ”From Seed To Plate – Growing To Eat Italian Style” av Paolo Arrigo, sonen till italienska invandrare i London. Han håller på med plant- och fröförsäljning (leder Seeds of Italy som säljer fröer från anrika företaget Franchi som specialiserar sig på frön till italienska sorter av grönsaker) och boken handlar delvis just om vilka grönsaker, örter och svampar som ska växa i en trädgård som ska producera för italiensk matlagning. 

Hans föräldrar ägde en italiensk deli i London och där jobbade Paolo hela sin ungdom och lärde sig laga mat med hjärtat, på italienskt vis! Detta handlar andra delen av boken om, maten du ska laga av alla dessa grönsaker du odlat! Eller andra delen kan man inte säga, boken är uppdelad i kapitel efter grönsaker/grupper av grönsaker där han berättar om grönsakens historia och användning, odling och vilka sorter som är populära eller traditionella i Italien. Kapitlet rundas sedan av med recept på enkla maträtter!

Även om det hela tiden lyser igenom att han faktiskt säljer dessa grönsaker och jag måste kämpa för att inte hela tiden misstro allt han säger just på grund av att han har lite suspekta motiv för att gilla just de sorter han gillar så är detta faktiskt en mycket informativ bok illustrerad med vackra bilder på maträtter och grönsaker och dessutom härliga, gamla bilder på Paolos familj. 

Perfekt läsning för en slapp dag då man behöver lite matinspiration i äkta italiensk stil (som ett exempel kan nämnas att i hans recept för Spaghetti Aglio, Olio e Peperonchini räknar han 500g pasta/person då de flesta andra pastarecept jag har nämner 300g pasta/person men mycket mer sås….)!

Buona lettura! =)

Proudly presenting; Kungsliljorna och Medelhavsslänten!

Den här sommaren blev jag förälskad i kungsliljor! För blommor var den här sommaren en fullträff, inget led av vätskebrist i alla fall! =P Men tvåmeters dahlior och 120 cm höga otroligt rikblommiga rosenskäror till trots var det de två kungsliljorna som fastnat mest på näthinnan och i luktsinnet! 

Förra hösten planterade jag 6 st kungsliljelökar vid medelhavsterassens mur, för jag hade sett en underbar bild av en plantering med sommarblommor, vita liljor (madonnaliljor?) och vinranka i ”Livet i solen”. Plötsligt var liljorna en lika självklar del av Medelhavsträdgården som pelargonerna. Hittade inga madonnaliljor (och de är väl kanske inte härdiga heller..?) så det fick bli kungslilja i stället. På våren väntade jag och väntade jag och väntade jag men inget syntes vid jordytan. Då det började närma sig juni gav jag upp och började luckra jorden för att i stället så och plantera sommarblommor.  Men jag hann inte hålla på länge innan jag till min förskräckelse såg ett blekt liljeskott ligga på jordytan, halshugget. De hade varit precis under jordytan, bara några dagar från dagsljuset. Den liljan blommade inte i somras. Men två andra lökar hade överlevt och växte sakta högre och högre för att i slutet av juli slå ut klungor av tungt doftande härliga vita trumpeter! 

Men inte klarar man ju sig med två futtiga liljor! Nähäpp, jag skulle minsann beställa en big-pack lökar den här hösten och plantera dem i klungor längs hela muren med bolltistel och praktvädd! Av nån anledning blev det ”jag beställer nästa vecka”. Och så nästa vecka. Eller nästa vecka. Förra veckan fick jag äntligen iväg beställningen och paketet kom på rekordsnabba två dagar! Men nu är det ju mitten av november redan… Hinner lökarna rota sig om jag planterar dem nu? Tänk om de alla dör under vintern? Hemska tanke. Men inte kunde jag nu lämna lökarna i påse över hela vintern heller, så kompromissen blev att jag planterade alla 24 lökarna i sandig jord i fyrkantiga plastkrukor som jag ställde i plastbackar. Backarna får stå i garaget, närmast dörren där det blir kallt men inte lika kallt som utomhus. Och lökarna kan inte få för mycket vatten heller då de ju är under tak (Det är nämligen oftare blötan som tar livet av känsliga växter på vintern, inte alls bara kylan. Min lavendel överlevde till 100% i den sandiga, steniga slänten förra vintern fastän det var riktigt askallt ute. 100 cm snö som skydd skadade förstås inte…). Så på våren så fort jorden tinar upp får de flytta ut. Hoppas det fungerar…… =/

I slänten kommer de att få sällskap av en massa växter som gottar sig i solen och den varma jorden. Hade inte riktigt insett hur mycket olika växter det var före jag började gå genom bilder och skulle skriva inventarielista för sommaren!

Våren inleds med blåsippor och krokusar, några är gamla och utan namn, själv har jag planterat in blåvita `Prins Claus´.

De åtföljs av violer, förgätmigej och tulpaner (mest `Red Apeldoorn´ och `Yellow Apeldoorn´ som kommit med trädgården), sedan stäpplök, sibirisk vallmo i olika färger och brinnande kärlek, ljusblå iris, en och annan opievallmo `Single Lilac´ och självsådd mattram.  Och den härliga färgen av lavendelskott! Smultronen börjar blomma i maj-juni och fortsätter till oktober.

Så i slutet av juni börjar pionerna blomma i alla andra rabatter, uppmärksamheten vänds dit och slänten får hämta andan för vad som komma skall.

Sedan i mitten-slutet av juli exploderar nämligen lavendel, timjan, gönvita viticellaklematisen `Alba Luxurians´ och rosor (vita `Iceberg´, vitrosa `Swany´, ljusröda `New Dawn´ och orange-aprikos-gul-rosa-vita `Ghislaine de Féligonde´) tillsammans med de underbara kungsliljorna och vita praktvädden (om den självsått sig eller jag kommit ihåg att så den på våren…). Brinnande kärleken, violerna och opievallmon hänger ännu med på ett hörn och har jag tur har sömntutan självsått sig i fogarna mellan stenarna i muren mot trappan.  Bolltistelns taggiga ”blomknoppar” står och ser tuffa ut mot liljornas  eleganta trumpeter!

Sist ut är perovskia och jätteverbenan `Buena´. Jag har funderat lite på att plantera in höstblommande krokus också. Så i oktober-november är det dags att njuta av färgen på lavendelns och timjanens bladverk och pusta ut. Täcka in rosornas fötter med torra eklöv, plantera lökar (ok, det börjar onekligen bli ganska fullt nu), sätta sig ner på terrassen med fötterna på muren, dricka en kopp te/glögg, utvärdera det gångna året och fundera på nästa år. Och äta vindruvor! Vi har sorterna `Hazaine Sladkii´ och `Jubileinaja novgoroda´ klängande på pergolan och `Rondo´för tillfället i stor kruka. I december återstår bara att klippa vinrankorna och hänga lyktor och julljus i pergolan.

Jep. Jag börjar bli nöjd med den här rabatten nu. I alla fall måste det konstateras att det inte ryms in nå mera anyhow. 

Fast.. `New Dawn´ skulle nog behöva en viticellaklematis `Södertälje´ som sällskap. Och tills vinrankorna vuxit sig stora kan de behöva lite blomman för dagen `Heavenly Blue´ med sig. Sen kanske det är perfekt! Och sedan blir det dags att titta på nästa rabatt. För sitta stilla och göra ingenting kan man ju inte. Jag är inte den typen. ;)














Får någå stärv me dom hä bilderna som aldrig lägger sig rätt men kanske ni överlever fast det är råddigt.....

Fafa ♥

bilden "A Break from Gardening " av
Simon Howden* säger allt. Skorna står
kvar men fötterna har gått vidare. 

Igår gick en av mina främsta trädgårdsinspiratörer och –lärare bort. Min farfar blev 91 år gammal och i alla sina år odlade han. Och lärde ut odlingen åt den som ville lyssna, och jag har alltid varit en odlarnörd!

Jag har plockat hallon och jordgubbar och björnbär och krusbär och morötter och rödbetor och tomater och allt annat man kan tänka sig hemma hos farfar och farmor och senare då farmor gått bort, hos farfar och A. Och alltid var det de godaste jordgubbarna, hallonen eller morötterna man smakat! Då det kommer till grönsaksodling var fafa en real life Yoda! 

Plus att han och famo lät mig och lillasyster laga ”mat” av krusbär och allt mjöligt underligt på deras vedspis! Awesome! Fast vi nog aldrig åstadkom något ens nära på ätbart. =P I själva verket var det ganska överraskande att vi fick göra det för de var noga med sin odling och var stort sett självförsörjande på grönsaker stora delar av året. Jordgubbarna sålde de på torget, jordgubbarna fraktades till torget på moped i specialbyggda nätkorgar som rymde rivorna exakt, och aldrig behövde de hämta tillbaka några jordgubbar, det var alltid snabbt slutsålt! På väggen hemma hos honom hänger diplom från odlingstävlingar han vunnit. Tänk om man kunde vara så duktig på grönsaker! 

"Strawberry pot" av Simon Howden *

Ett par av korgarna har jag fått äran att ärva, det känns alltid så högtidligt att fylla dem med blommor och grönsaker från egen täppa!

Dessutom var farfar en levande sagobok och hade en historia för varje diskussion! Han var krigsveteran, men från krigen har vi bara fått höra lustiga anekdoter, något man inte väntar sig finna mitt i brinnande krig.  Mest har han berättat historier från sitt jobb som inspektor på olika bondgårdar, och t.ex om hur han på typ sextiotalet odlat rekordstora potatisar (av sorten Rekord, faktiskt) åt storkök i Hangö.  Och sedan fått tillbaka dem för att de var för vattniga. Efter det kommer förklaringen på varför potatisen blir vattnig och hur jag ska undvika det. =) 

Och jag kan inte se på en dahlia utan att minnas farfars och (främst)farmors härliga dahlior. 

Och farfar gillade azaleor. Jag ska skaffa en till jul.

Pelargonen Hjördis som delar
namn med farmor, som fafa
nu återser efter nästa 20 år.

Jag är en bättre odlare tack vare farfar, dels för att han lärt upp min egen superpappa som jag odlat med hela mitt liv. Och utan honom, pappa och rosälskande morfar skulle jag nog aldrig sökt mig i på den bransch jag nu jobbar och leker i!

Världen är en fattigare plats utan dig, fafa. Men jag är inte orolig. Du har det bra där du är nu. Med alla krafterna tillbaka och all tid i världen att sköta dina drömmars trädgård. Himlen är rikare nu. Men jag saknar dej. ♥ Hälsa famo!

P.s. En annan av mina främsta trädgårdsinspiratörer är morfar som gick bort för några år sedan. Han och hans rosor ska få ett eget inlägg så småningom. ♥

*Simon Howdens portfolio finns här: http://www.freedigitalphotos.net/images/view_photog.php?photogid=404

Själavård

Dagens inlägg är på sätt och vis av det lite tyngre slaget, men jag väljer att efter visst övervägande ändå publicera det för det är nu en del av mig, hur jävla flippad den delen än må vara. Får små barn ha låtsasvänner får jag väl ha låtsasitalienare!

Jag har av flera olika orsaker haft en ganska tung period ett par månader, med kulmination de senaste veckorna. I förrgår morse kände jag att det började rinna över och jag såg att jag hade exakt två alternativ: kasta mig helt katatonisk eller hitta på något nytt som funkar för mig, fastän det inte verkar klokt för nån annan.

Då jag låg i sängen och hade jagat ut ungarna ur rummet sjuttionde gången och började tycka att kudden var obehagligt blöt kom jag plötsligt att tänka på vad jag skulle göra om jag faktiskt vunnit den där lottovinsten (har ännu heller inte kollat..). Föreställde mig hur jag anställde en byggfirma som skulle färdigställa renoveringen och det hatade takmålandet, sedan en resefirma som kunde fixa en resa åt bara mig till nån strandby i Amalfiregionen till ett litet hotell med ett litet rum med ett litet kök och vacker liten balkong med utsikt, sedan anställde en barnvakt för en vecka och sist men absolut inte minst; en städfirma som skulle se till att huset skulle vara rent och städigt dagen jag kommer hem igen.

 Förställde mig hur jag åkte iväg och bara satt och läste böcker ett par dagar, hur jag träffade andra, likasinnade och hade intressanta diskussioner över vinglasen. Skrattade. Föreställde mig hur jag (ok, nu blir det absurt, men man får ju drömma) träffar nån stenrik människa som tar mig med sig i sitt flygplan till byn Pefki på Kreta bara för att äta grekisk mat, titta på uppfinningsrika ”kruk”odlingar och ladda galen energi ett dygn, sedan tillbaka till det lilla rummet med den vackra balkongen där det är tyst, förutom för den lilla stadens ljud. Ljud som inte angår mig och därför inte stör. Inte behöva prata om jag inte vill. Inga måsten, bara möjligheter. På morgonen promenera till någon liten butik och köpa bröd och frukt till frukosten som jag äter ensam på min balkong. Utan någon som skriker eller tar min mat. Sitta stilla och njuta utan tidspress. Lunch på nån liten restaurang, promenader och böcker och så middag på en annan restaurang. Sova långa nätter och vakna enligt egen klocka. Slippa tv:n och mobilen.

Kanske skulle jag hyra bil och åka ut bland citruslundar, oliver, vinrankor, ta en tur till Ninfa och bara andas in skönhet och lugn. Kanske skulle jag ta en båttur ut till ön Ischia och titta på exotiska trädgården La Mortella. Eventuellt skulle jag bättra på min milt sagt knaggliga italienska och föra hackiga diskussioner med gamla och yngre italienare, få lov att titta in i den själviskt privata vackra trädgården Villa Il Tritone i Sorrento (är det där det lilla hotellet finns?) eller kanske av en vänlig odlare tigga åt mig ett litet citronträd - med skötselråd - som en dag med sina extra söta aromatiska amalficitroner kommer att påminna mig om lugnet jag hittade. Då kunde jag om det blir tungt igen smyga ner till min vinterträdgård (som jag på en halv röd sekund skulle låta bygga för mina lottopengar då jag kommer hem igen) och sitta brevid citronträdet och gråta, och hon skulle förstå mig precis och dofta lite extra mycket för att trösta min soltörstande själ.  

Allt detta låg jag där och drömde, låg och diskuterade med mig själv och föreställde mig den varma solen i mitt ansikte, doften av grusdamm, mat och värme, föreställde mig smaken på vinet som alltid är godare då man är på resa, promenaderna jag gjorde i de branta sluttningarna, tänkte mig precis hur marken kändes under mina fötter, hur vinden och fåglarna lät och kände lugnet.

Kände mig helt schizofren, men jag lät/tvingade mig sjunka så djupt in i drömmen jag nu kom på de 3 timmar (ja, barnens far var hemma, jag lämnade dem inte ensamma att förstöra huset 3 timmar. De hade hjälp med det..) som jag låste in mig i mig själv och stängde ut död, stress, mörker och oljud. Det var inte tillräckligt länge, men det hjälpte mig genom den här dagen någorlunda normal, även om jag låtit bli att tala så mycket som möjligt.

Kan väl stämplas som galen, men alternativet var nog att jag skulle ha blivit det på riktigt.. Tycker själv att det är rätt effektivt att avverka en enveckas semester på typ 3 timmar. Billigt blev det också! =)


Om nån annan vill drömma sig bort i Ninfas landskap och komma från grå vardagen kan ni kika in här! Ännu har jag inga egna bilder att komma med så ni får se på andras.=)
http://www.youtube.com/watch?v=UGEjoVlCj6A

Och Il Tritone kan ni kolla in här
http://www.youtube.com/watch?v=bM8nH9jD25U&feature=relmfu

Nya (Medelhavs-)mål i livet!

Liten blomma med STOR doft!
Kalamondin från det exotiska landet IKEA..

Har beslutat mig för ett meningsfullt mål i livet! Nä, inget yrke eller sånt fjanteri, utan jag ska bli växtsamlare i liten skala! Ska samla på mig medelhavsväxter med anknytning till en plats och NATURLIGTVIS ska själva plantorna komma från det stället. Kan bli lite knepigt eftersom jag typ aldrig reser nånstans, men med resvilliga vänner, internet och en och annan bröllopsresa ska man väl komma en bit på väg! Dessutom FÅR detta projekt ta lite tid. Och måste, för jag har faktiskt ingenstans att tråtta in alla dessa plantor ännu.

Men en dag ska jag ännu ha ett apelsinträd från Kreta (”varför inte Spanien?” Nå, därför att jag har haft en nästintill religiös upplevelse av en apelsinlund vi körde genom på just Kreta.. Dessutom har jag inget drag till Spanien. Ännu.), ett amalficitronträd från Amalfi i Italien, ett olivträd från Kalamata, en fikonbuske från Turkiet, en kvitten från Frankriket (ingen aning om varför jag förknippar kvitten med Frankriket, antar att det är dit jag arkiverar allt som doftar..), ett granatäppel och en kumquat från Marocco, vinranka från Santorini, ett italienskt blåregn, en ros från Ninfa, osv osv….! Helst ska ju dessa också stå i kärl införskaffade i deras ”hemtrakter”. Dessutom ska det från varenda liten destination jag landar på plockas hem minst en pelargon! Och gärna frön till nån mumsig tomat och chili! =)

bougainvillean och en av pelargonerna väntar i det
regniga fönstret på släktingar från söder...

Nu säger jag inte att jag inte kommer att ha dessa plantor från betydligt mindre ”fina” ställen före jag kommer iväg till diverse land och hämta den äkta varan. Då skulle jag ju bli knäpp. Nu har jag redan citronen `Lemon Bush´ (som blommat hela sommaren) och ett fikon, båda köpta i Plantagen i Esbo i våras, en kalamondin köpt i Ikea för typ 5 år sen, ett stort olivträd från samma ställe, en olivbuske köpt på Plantagen för närmare 10 år sedan, en bougainvillea `Vera Deep Purple´ räddad ut en sopkorg utanför en blombutik i Ekenäs 2007, blyblomma från Kodin Kukat, fiberpalmslilja från Ekenäs Garden Center, rosmarin från K-supermarket och från Ekenäs Garden Center, ett granatäpple och en kalamondin jag sått själv… icke spexiellt exotiskt, men fina är de i alla fall!  Och pelargoner, tomater och chili har jag ju redan… några stycken. =) Alla inhandlade i Finland eller från Sverige.

Man kan fuska sig till Medelhav. Men roligare är det ju med riktigt stuff med historia och rötter in the real deal!

Nu om jag bara kunde få Flora Toskana i Tyskland att börja skicka plantor till Finland och inte bara till Sverige och Danmark så kunde jag utvidga fuskförrådet lite innan de riktiga gästerna kommer! =) 

För den som vill drömma sig bort bland citrusträd och blommor och Gud vet vad finns Flora Toskana här: http://www.flora-toskana.de/onlineshop2/index.php

Olivbusken, pelargonen Johanna, frösådd
citrus och ett penningträd längtar i samma fönster...

Italienska drömmar.......

Jaha. Så var det hänt igen då. Jag tittar på Monty Dons Italian Gardens. 

Härliga Monty Don reser runt och tittar på de vackraste trädgårdarna i Italien, och jag lipar innerligt då jag ser var jag BORDE vara. Men eftersom finska försvarsmakten har ganska få arbetsplatser att erbjuda nära Amalfi / i Ninfa får jag väl vänta på den där lottovinsten innan jag får min egen miniodling med amalficitroner. 

Har förresten inte kollat gårdagens lotto…..

En av mina långvariga inspirationsbilder,
fotad ur en tidning! Kommer tyvärr inte
ihåg var jag hittat den, men tippar på
franska Art&Décoration.
Hittar jag källan ska jag naturligtvis
omedelbums lägga upp den!

Meanwhile får jag fundera ut hur tusan jag ska åstadkomma nånting så nära Medelhavet som möjligt här hemma, och just nu är det solgropen som är utsatt för finfina idéer. En dag ska där finnas en vinterträdgård men då den nu kostar typ hur mycket som helst att bygga får man väl utveckla en sorts fattigmansvinterträdgård. MEN ju mer jag tänker på det, desto mer inser jag att det kunde vara en ännu bättre idé! 

Just nu svävar tankarna runt ett rum med väggar av kanalplastskivor som kunde skruvas upp på hösten och skruvas ner igen på våren då man inte behöver skyddande väggar. Varmt blir det ju på intet sätt på vintern, men nog ger det ett visst skydd i alla fall. Taket skulle förstås få bli kvar också på sommaren som regnskydd. Med rosor utanpå taket och ett blåregn eller en vinranka på insidan? Tar man bort väggarna på sommaren får man luften att röra sig och på det viset kan många växtsjukdomar undvikas! Nu vet jag ju att kanalplast inte heller är gratis, men visst är det billigare än att bygga en hel vinterträdgård med isolerade glas, betonggolv med vattenburen golvvärme och grusyta (jag vet, grus på betong kan bli livsfarligt men jag vill ha krasande honungsgult grus under fötterna då jag går och doftar på mina amalficitroner. Basta.). 

Ahhhh….. Some Day. Måste spåna vidare på den här idén.. Dags att övertyga Hubbie. 

På tal om det, glad farsdag älskling! NOW BUILD ME A CONSERVATORY!!!! ;)

Så jag kan vara vid Medelhavet. Där min själ sitter och dricker limoncello i den varma skuggan…

Världens bästa buske? =P

Måste slå ett slag för en av mina absoluta favoritväxter! Björkspirea Spirea betulifolia. 

Hur många får tråkighetsutslag? Inte jag! Björkspirean användes lite väl mycket för en tid sedan och fick ”men den där har ju alla”-stämpel på sig. Men i motsats till ölandstoken som borde förbjudas för all framtid har björkspirean bara goda sidor och borde snarast tas tillbaka i varje trädgård! Den växer snabbt och tätt (blir t.o.m. 1 meter hög), kan klippas i princip hur som helst, blommar länge, ibland två gånger på en sommar och växer i nästan vilken jord som helst i vilket läge som helst. Höstfärgen är en explosion i olika gula och orangea färger och inte ser den risig ut på vintern heller (just det, ölandstoken, INTE risig!). Man kan samplantera den med perenner eller buskar, jag har sett den som undervegetation under ett vackert klippt äppelträd och det var jättelyckat! Och de vita blomklasarna är hur gulliga som helst! Med sin ofarliga färg är de dessutom extremt bra på att framhäva andra växters färger och former. Och inte görs plantan sämre av att den är BILLIG! =D

En under vintern nerklippt björkspirea som tar ny fart!
Hur fin som helst! ♥

Jag tänker i alla fall utöka min massplantering av björkspirea med en rad likadana framför vårt Westend-staket (döpt av syster sockersöt). För björkspirean har faktiskt inga dåliga sidor.

Undrar om jag kunde få reklambonus på jobbet nu…? =P