Fafa ♥

bilden "A Break from Gardening " av
Simon Howden* säger allt. Skorna står
kvar men fötterna har gått vidare. 

Igår gick en av mina främsta trädgårdsinspiratörer och –lärare bort. Min farfar blev 91 år gammal och i alla sina år odlade han. Och lärde ut odlingen åt den som ville lyssna, och jag har alltid varit en odlarnörd!

Jag har plockat hallon och jordgubbar och björnbär och krusbär och morötter och rödbetor och tomater och allt annat man kan tänka sig hemma hos farfar och farmor och senare då farmor gått bort, hos farfar och A. Och alltid var det de godaste jordgubbarna, hallonen eller morötterna man smakat! Då det kommer till grönsaksodling var fafa en real life Yoda! 

Plus att han och famo lät mig och lillasyster laga ”mat” av krusbär och allt mjöligt underligt på deras vedspis! Awesome! Fast vi nog aldrig åstadkom något ens nära på ätbart. =P I själva verket var det ganska överraskande att vi fick göra det för de var noga med sin odling och var stort sett självförsörjande på grönsaker stora delar av året. Jordgubbarna sålde de på torget, jordgubbarna fraktades till torget på moped i specialbyggda nätkorgar som rymde rivorna exakt, och aldrig behövde de hämta tillbaka några jordgubbar, det var alltid snabbt slutsålt! På väggen hemma hos honom hänger diplom från odlingstävlingar han vunnit. Tänk om man kunde vara så duktig på grönsaker! 

"Strawberry pot" av Simon Howden *

Ett par av korgarna har jag fått äran att ärva, det känns alltid så högtidligt att fylla dem med blommor och grönsaker från egen täppa!

Dessutom var farfar en levande sagobok och hade en historia för varje diskussion! Han var krigsveteran, men från krigen har vi bara fått höra lustiga anekdoter, något man inte väntar sig finna mitt i brinnande krig.  Mest har han berättat historier från sitt jobb som inspektor på olika bondgårdar, och t.ex om hur han på typ sextiotalet odlat rekordstora potatisar (av sorten Rekord, faktiskt) åt storkök i Hangö.  Och sedan fått tillbaka dem för att de var för vattniga. Efter det kommer förklaringen på varför potatisen blir vattnig och hur jag ska undvika det. =) 

Och jag kan inte se på en dahlia utan att minnas farfars och (främst)farmors härliga dahlior. 

Och farfar gillade azaleor. Jag ska skaffa en till jul.

Pelargonen Hjördis som delar
namn med farmor, som fafa
nu återser efter nästa 20 år.

Jag är en bättre odlare tack vare farfar, dels för att han lärt upp min egen superpappa som jag odlat med hela mitt liv. Och utan honom, pappa och rosälskande morfar skulle jag nog aldrig sökt mig i på den bransch jag nu jobbar och leker i!

Världen är en fattigare plats utan dig, fafa. Men jag är inte orolig. Du har det bra där du är nu. Med alla krafterna tillbaka och all tid i världen att sköta dina drömmars trädgård. Himlen är rikare nu. Men jag saknar dej. ♥ Hälsa famo!

P.s. En annan av mina främsta trädgårdsinspiratörer är morfar som gick bort för några år sedan. Han och hans rosor ska få ett eget inlägg så småningom. ♥

*Simon Howdens portfolio finns här: http://www.freedigitalphotos.net/images/view_photog.php?photogid=404