Igår var det Allhelgona. Vi var som varje år till gravgården
och tände ljus för nära och kära vi saknar. Det är snöfritt nu och igår var det
dessutom dimmigt så mörkret var mer kompakt än jag kan komma ihåg att det
nånsin skulle ha varit. Ljusmängden var enorm, som alla år. Jag hade Hambi i
famnen och förklarade då vi tittade ut över ljushavet att alla de här ljusen
har någon tänt. Varje ljus har tänts av nån som saknar nån annan. Man har tagit
sig till gravgården med sina ljus och stilla tänt varenda litet ljus som sken
med lugn låga. Så många lågor. Så många människor. Inte en vindpust rörde
luften. Jag har ju varit där tusen gånger men sällan slår tanken mig så totalt
som just igår då jag med Hambi räknade ljus. Vilken enorm mängd kärlek.
Skulle vara värt att stanna upp och tänka till lite oftare.
Det skulle göra oss alla gott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar