Själavård

Dagens inlägg är på sätt och vis av det lite tyngre slaget, men jag väljer att efter visst övervägande ändå publicera det för det är nu en del av mig, hur jävla flippad den delen än må vara. Får små barn ha låtsasvänner får jag väl ha låtsasitalienare!

Jag har av flera olika orsaker haft en ganska tung period ett par månader, med kulmination de senaste veckorna. I förrgår morse kände jag att det började rinna över och jag såg att jag hade exakt två alternativ: kasta mig helt katatonisk eller hitta på något nytt som funkar för mig, fastän det inte verkar klokt för nån annan.

Då jag låg i sängen och hade jagat ut ungarna ur rummet sjuttionde gången och började tycka att kudden var obehagligt blöt kom jag plötsligt att tänka på vad jag skulle göra om jag faktiskt vunnit den där lottovinsten (har ännu heller inte kollat..). Föreställde mig hur jag anställde en byggfirma som skulle färdigställa renoveringen och det hatade takmålandet, sedan en resefirma som kunde fixa en resa åt bara mig till nån strandby i Amalfiregionen till ett litet hotell med ett litet rum med ett litet kök och vacker liten balkong med utsikt, sedan anställde en barnvakt för en vecka och sist men absolut inte minst; en städfirma som skulle se till att huset skulle vara rent och städigt dagen jag kommer hem igen.

 Förställde mig hur jag åkte iväg och bara satt och läste böcker ett par dagar, hur jag träffade andra, likasinnade och hade intressanta diskussioner över vinglasen. Skrattade. Föreställde mig hur jag (ok, nu blir det absurt, men man får ju drömma) träffar nån stenrik människa som tar mig med sig i sitt flygplan till byn Pefki på Kreta bara för att äta grekisk mat, titta på uppfinningsrika ”kruk”odlingar och ladda galen energi ett dygn, sedan tillbaka till det lilla rummet med den vackra balkongen där det är tyst, förutom för den lilla stadens ljud. Ljud som inte angår mig och därför inte stör. Inte behöva prata om jag inte vill. Inga måsten, bara möjligheter. På morgonen promenera till någon liten butik och köpa bröd och frukt till frukosten som jag äter ensam på min balkong. Utan någon som skriker eller tar min mat. Sitta stilla och njuta utan tidspress. Lunch på nån liten restaurang, promenader och böcker och så middag på en annan restaurang. Sova långa nätter och vakna enligt egen klocka. Slippa tv:n och mobilen.

Kanske skulle jag hyra bil och åka ut bland citruslundar, oliver, vinrankor, ta en tur till Ninfa och bara andas in skönhet och lugn. Kanske skulle jag ta en båttur ut till ön Ischia och titta på exotiska trädgården La Mortella. Eventuellt skulle jag bättra på min milt sagt knaggliga italienska och föra hackiga diskussioner med gamla och yngre italienare, få lov att titta in i den själviskt privata vackra trädgården Villa Il Tritone i Sorrento (är det där det lilla hotellet finns?) eller kanske av en vänlig odlare tigga åt mig ett litet citronträd - med skötselråd - som en dag med sina extra söta aromatiska amalficitroner kommer att påminna mig om lugnet jag hittade. Då kunde jag om det blir tungt igen smyga ner till min vinterträdgård (som jag på en halv röd sekund skulle låta bygga för mina lottopengar då jag kommer hem igen) och sitta brevid citronträdet och gråta, och hon skulle förstå mig precis och dofta lite extra mycket för att trösta min soltörstande själ.  

Allt detta låg jag där och drömde, låg och diskuterade med mig själv och föreställde mig den varma solen i mitt ansikte, doften av grusdamm, mat och värme, föreställde mig smaken på vinet som alltid är godare då man är på resa, promenaderna jag gjorde i de branta sluttningarna, tänkte mig precis hur marken kändes under mina fötter, hur vinden och fåglarna lät och kände lugnet.

Kände mig helt schizofren, men jag lät/tvingade mig sjunka så djupt in i drömmen jag nu kom på de 3 timmar (ja, barnens far var hemma, jag lämnade dem inte ensamma att förstöra huset 3 timmar. De hade hjälp med det..) som jag låste in mig i mig själv och stängde ut död, stress, mörker och oljud. Det var inte tillräckligt länge, men det hjälpte mig genom den här dagen någorlunda normal, även om jag låtit bli att tala så mycket som möjligt.

Kan väl stämplas som galen, men alternativet var nog att jag skulle ha blivit det på riktigt.. Tycker själv att det är rätt effektivt att avverka en enveckas semester på typ 3 timmar. Billigt blev det också! =)


Om nån annan vill drömma sig bort i Ninfas landskap och komma från grå vardagen kan ni kika in här! Ännu har jag inga egna bilder att komma med så ni får se på andras.=)
http://www.youtube.com/watch?v=UGEjoVlCj6A

Och Il Tritone kan ni kolla in här
http://www.youtube.com/watch?v=bM8nH9jD25U&feature=relmfu