Blomtrötthet....

Först en liten förklaring på varför inlägget verkar väldigt förlegat. Det är för att det är det. Jag skrev detta inlägg 10.10.2012 men har inte haft tid att slänga in det här. Whups! Nåväl, bättre sent än aldrig, för VEM kan nu leva utan dessa inlägg??? =) Puss!

Vildvin i höstskrud!

Slås av allvarlig blomtrötthet då jag bläddrar i trädgårdstidningarna där varannan rubrik skriker ”Förläng sommaren i trädgården!”. NÄ, jag vill inte det!

För att själv kunna varva ner och inte oroa mig för växterna vill jag se dem lugna ner sig, tappa sina blad, stålsätta sig för vintern.  Dessutom kan jag alltid tänka ”Kan de överleva där ute utan pilkhalare (overall…) så ska jag väl klara mig här inne med te, filtar, tjocka kläder, fettlager, sockor, värme-element, värmeljus och varmvatten!” och så känns inte vintern riktigt lika hemsk. 

Just nu är det ändå en svår tid för mig, speciellt i år. Samtidigt som jag vill att värmen ska stanna lite längre så åtminstone några av mina tomater har en chans att mogna och så Leander hinner avmogna längtar jag efter första ordentliga frosten som får dahlior och rosenskära att vissna ner så jag kan riva upp dem och äntligen få laga om rabatterna och ge dem en ordentlig häsokur. Pionrabatten och rosenrabatten har allvarliga problem med jorden och jag vågar inte röra någondera innan plantorna gått i vila ordentligt.

Så just nu sitter jag bara och stirrar på nypon och pumpor som ska mogna, blåser varmluft på tomaterna, plockar galna mängder buketter av dahlia och rosenskära och äter smörkokta morötter, för de faktiskt lyckats i år för första gången! Jag vet redan precis vart Rose de Rescht ska få flytta, var jag ska placera grevinnan Angoulême och vackra Leander, var pionerna ska prunka nästa år i sin finfina kompost-sandjord utan någon dum torv.

allvarligt talat, vem behöver nån envis
supersenblommande aster då  man har
det här?! 

Tidig vår och sen höst är tiden då man får förändra, förbättra, plantera lökar, göra om, vårda från grunden. Nu ska ni inte tro att jag har börjat gilla vintern, Gud förbjude, men tiden på hösten då allt äntligen får pusta ut och ta en välförtjänt nattsömn är onekligen ganska skön. Äntligen syns de levande ljusen för på sommaren blir det ju aldrig mörkt, äntligen är krukorna tomma (men till bredden fyllda med drömmar), äntligen sover plantorna så djupt att de inte kan bli ledsna över lite flytt.

Äntligen får komposten tömmas och jag får begrava fingrarna i vispgräddsluftig, perfekt, väldoftande kompostmylla och försiktigt plantera tillbaka maskarna i kompostens andra fack, där årets gamla snittblomsrester och gräsklipp, visset ogräs och äppelskal håller på att bli nästa års höstglädje!

Jep, hösten gillar jag, men vintern kunde jag som mumintrollen sova bort!

Alternativt kan man ju emigrera söderut till vintern. Till Medelhavet t.ex.! Fast där är jag ju egentligen redan. =P