 |
| Stjärnöga, Osteospermum |
Mitt ansikte följer solen och jag gillar värme. Blir det för
varmt slutar jag jobba och tar en vilopaus men någon skada tar jag inte. Jag
klarar mig på nästan ingenting och växer och blommar i karga förhållanden men
ger du mig mycket kärlek och omvårdnad blommar jag ännu mer! Dessutom kan både
jag och stjärnögat reglera våra vätskebalanser! För stjärnögat handlar det nu i
och för sig om överlevnad medan det för mig handlar om balansen mellan att inte
få vätskebrist och samtidigt inte heller behöva använda utedasset på jobbet på
plantskolan under en 9 timmars arbetsdag (säger en hel del om den mulltoan..).
Men principen är den samma… Dessutom tål vi båda lite kyla men blir det
minusgrader ger vi upp.
Så fort solen tittar fram litelite står jag där i fönstret
eller på verandan eller i vilken sabla snöhög som helst för att få lite äkta
ljus i ansiktet. Ja, jag som hatar denna evinnerliga vinter kan tänka mig att
våga mig utomhus då solen skiner. Fast det innebär att jag ska ha about sju
lager kläder och det finns inte tillräckligt många sockor i världen för att jag
inte ska frysa om fötterna. Annars gäller det bara att sätta sig på soffan,
svepa in sig i en filt och trycka in huvudet mellan de tusen blomkrukorna på
fönsterbrädet och känna varma solen på kinderna. Eventuellt kan jag slå på
vågbrus-effekten på väckarklockan också. Så är det bara att stänga ögonen och
inbilla sig att det är sommar, varmt och skönt och jag inte alls sitter i kalla
tråkiga Ekenäs (även om det här ju faktiskt är den finländska motsvarigheten
till Rivieran. Hangöborna får ursäkta. Ni är också inräknade.) utan någonstans
på Amalfikusten bland citronträd och bougainvilleor och vinrankor och olivträd
och pelargoner… Blir det svårt att komma iväg på fantasiresan kan man bläddra
genom Peter Englanders bok ”Livet i Solen” (Köp den t.ex. här: www.adlibris.com . Alla hushåll BÖR ha den boken i hyllan.
Föregångaren ”Medelhavsträdgård på svenska” är nästa inköp du bör göra.) och
smutta på lite gott vin också. Vattna en blomkruka och damma till en av
pelargonerna för rätt doft. Välkommen sommar och medelhav! <3
 |
| Terassen som snart, snart ska få pergola över sig! =) |
På sommaren hittar du mig i solen. Är det skitvarmt sitter
jag i skuggan. Så länge det är varm skugga. Sola gör jag aldrig. Jag har inte
ro att bara ligga och trycka i någon solstol och sedan bränna hela kroppen och
gå omkring och se ut som en polkagris resten av sommaren. Den skönaste skuggan
är den man ordnar i brännande solsken säger guru Englander och han har helt
rätt! En vinranketäckt pergola byggd i det varmaste sydvästläget på gården ger
en mycket skönare skugga än en kall tråkig skugga på norrsidan av huset. Prova
så får du se! En segelduk uppspänd mellan huset och typ ett träd fungerar lika
bra (nästan) som pergolan. Därför har jag med min handyman bestämt mig för att
bygga en pergola över den varmaste terrassen på gården. Nu låter det här knäppt
för vem skulle vilja ge bort varmaste platsen på gården? Nå, lyssna nu, go´
vänner! När behöver man solsken och värme mest? På våren, i april-maj ungefär.
Den tiden på året har vinrankor och blåregn inte ännu några blad, inte här i
kalla nord i alla fall. Därför kan man lika väl som förut sitta och lapa upp de
där viktiga första solstrålarna och dofta på violerna i krukan på bordet! Sedan
då juli närmar sig och det kan bli obehagligt varmt har man ett skönt skuggande
tak över sig och man får den där efterlängtade perfekta skuggan i solen! =)
Vill man ändå sitta i solen kan man flytta fram sin stol så man sitter mellan
stolparna med fötterna (och vinglaset) på den låga muren - som naturligtvis omger
terrassen - och solar under en vacker båge av vinrankor, blåregn och rosor! För
nu ska vi inte bygga en pergola i äkta finsk stil med väggar och skit, utan det ska vara bara
stolpar rätt upp och så några överliggare. Precis så mycket att klängväxterna
fattar vart de ska! Så finns det ju nog ganska många kvm gräsmatta att sitta på
om man vill sitta mitt i öknen. Man ska aldrig ha bara en sittplats i
trädgården!
Ahh…. Nu ska jag drömma vidare och föreställa mig att det
inte alls är minus 15 grader, blåst och snöfall ute. Ska planera lite mer av
pergolan och alla måltider och mysiga stunder som ska avnjutas på min
Amalfiterass……
Ciao!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar