Proudly presenting; Kungsliljorna och Medelhavsslänten!

Den här sommaren blev jag förälskad i kungsliljor! För blommor var den här sommaren en fullträff, inget led av vätskebrist i alla fall! =P Men tvåmeters dahlior och 120 cm höga otroligt rikblommiga rosenskäror till trots var det de två kungsliljorna som fastnat mest på näthinnan och i luktsinnet! 

Förra hösten planterade jag 6 st kungsliljelökar vid medelhavsterassens mur, för jag hade sett en underbar bild av en plantering med sommarblommor, vita liljor (madonnaliljor?) och vinranka i ”Livet i solen”. Plötsligt var liljorna en lika självklar del av Medelhavsträdgården som pelargonerna. Hittade inga madonnaliljor (och de är väl kanske inte härdiga heller..?) så det fick bli kungslilja i stället. På våren väntade jag och väntade jag och väntade jag men inget syntes vid jordytan. Då det började närma sig juni gav jag upp och började luckra jorden för att i stället så och plantera sommarblommor.  Men jag hann inte hålla på länge innan jag till min förskräckelse såg ett blekt liljeskott ligga på jordytan, halshugget. De hade varit precis under jordytan, bara några dagar från dagsljuset. Den liljan blommade inte i somras. Men två andra lökar hade överlevt och växte sakta högre och högre för att i slutet av juli slå ut klungor av tungt doftande härliga vita trumpeter! 

Men inte klarar man ju sig med två futtiga liljor! Nähäpp, jag skulle minsann beställa en big-pack lökar den här hösten och plantera dem i klungor längs hela muren med bolltistel och praktvädd! Av nån anledning blev det ”jag beställer nästa vecka”. Och så nästa vecka. Eller nästa vecka. Förra veckan fick jag äntligen iväg beställningen och paketet kom på rekordsnabba två dagar! Men nu är det ju mitten av november redan… Hinner lökarna rota sig om jag planterar dem nu? Tänk om de alla dör under vintern? Hemska tanke. Men inte kunde jag nu lämna lökarna i påse över hela vintern heller, så kompromissen blev att jag planterade alla 24 lökarna i sandig jord i fyrkantiga plastkrukor som jag ställde i plastbackar. Backarna får stå i garaget, närmast dörren där det blir kallt men inte lika kallt som utomhus. Och lökarna kan inte få för mycket vatten heller då de ju är under tak (Det är nämligen oftare blötan som tar livet av känsliga växter på vintern, inte alls bara kylan. Min lavendel överlevde till 100% i den sandiga, steniga slänten förra vintern fastän det var riktigt askallt ute. 100 cm snö som skydd skadade förstås inte…). Så på våren så fort jorden tinar upp får de flytta ut. Hoppas det fungerar…… =/

I slänten kommer de att få sällskap av en massa växter som gottar sig i solen och den varma jorden. Hade inte riktigt insett hur mycket olika växter det var före jag började gå genom bilder och skulle skriva inventarielista för sommaren!

Våren inleds med blåsippor och krokusar, några är gamla och utan namn, själv har jag planterat in blåvita `Prins Claus´.

De åtföljs av violer, förgätmigej och tulpaner (mest `Red Apeldoorn´ och `Yellow Apeldoorn´ som kommit med trädgården), sedan stäpplök, sibirisk vallmo i olika färger och brinnande kärlek, ljusblå iris, en och annan opievallmo `Single Lilac´ och självsådd mattram.  Och den härliga färgen av lavendelskott! Smultronen börjar blomma i maj-juni och fortsätter till oktober.

Så i slutet av juni börjar pionerna blomma i alla andra rabatter, uppmärksamheten vänds dit och slänten får hämta andan för vad som komma skall.

Sedan i mitten-slutet av juli exploderar nämligen lavendel, timjan, gönvita viticellaklematisen `Alba Luxurians´ och rosor (vita `Iceberg´, vitrosa `Swany´, ljusröda `New Dawn´ och orange-aprikos-gul-rosa-vita `Ghislaine de Féligonde´) tillsammans med de underbara kungsliljorna och vita praktvädden (om den självsått sig eller jag kommit ihåg att så den på våren…). Brinnande kärleken, violerna och opievallmon hänger ännu med på ett hörn och har jag tur har sömntutan självsått sig i fogarna mellan stenarna i muren mot trappan.  Bolltistelns taggiga ”blomknoppar” står och ser tuffa ut mot liljornas  eleganta trumpeter!

Sist ut är perovskia och jätteverbenan `Buena´. Jag har funderat lite på att plantera in höstblommande krokus också. Så i oktober-november är det dags att njuta av färgen på lavendelns och timjanens bladverk och pusta ut. Täcka in rosornas fötter med torra eklöv, plantera lökar (ok, det börjar onekligen bli ganska fullt nu), sätta sig ner på terrassen med fötterna på muren, dricka en kopp te/glögg, utvärdera det gångna året och fundera på nästa år. Och äta vindruvor! Vi har sorterna `Hazaine Sladkii´ och `Jubileinaja novgoroda´ klängande på pergolan och `Rondo´för tillfället i stor kruka. I december återstår bara att klippa vinrankorna och hänga lyktor och julljus i pergolan.

Jep. Jag börjar bli nöjd med den här rabatten nu. I alla fall måste det konstateras att det inte ryms in nå mera anyhow. 

Fast.. `New Dawn´ skulle nog behöva en viticellaklematis `Södertälje´ som sällskap. Och tills vinrankorna vuxit sig stora kan de behöva lite blomman för dagen `Heavenly Blue´ med sig. Sen kanske det är perfekt! Och sedan blir det dags att titta på nästa rabatt. För sitta stilla och göra ingenting kan man ju inte. Jag är inte den typen. ;)














Får någå stärv me dom hä bilderna som aldrig lägger sig rätt men kanske ni överlever fast det är råddigt.....

Fafa ♥

bilden "A Break from Gardening " av
Simon Howden* säger allt. Skorna står
kvar men fötterna har gått vidare. 

Igår gick en av mina främsta trädgårdsinspiratörer och –lärare bort. Min farfar blev 91 år gammal och i alla sina år odlade han. Och lärde ut odlingen åt den som ville lyssna, och jag har alltid varit en odlarnörd!

Jag har plockat hallon och jordgubbar och björnbär och krusbär och morötter och rödbetor och tomater och allt annat man kan tänka sig hemma hos farfar och farmor och senare då farmor gått bort, hos farfar och A. Och alltid var det de godaste jordgubbarna, hallonen eller morötterna man smakat! Då det kommer till grönsaksodling var fafa en real life Yoda! 

Plus att han och famo lät mig och lillasyster laga ”mat” av krusbär och allt mjöligt underligt på deras vedspis! Awesome! Fast vi nog aldrig åstadkom något ens nära på ätbart. =P I själva verket var det ganska överraskande att vi fick göra det för de var noga med sin odling och var stort sett självförsörjande på grönsaker stora delar av året. Jordgubbarna sålde de på torget, jordgubbarna fraktades till torget på moped i specialbyggda nätkorgar som rymde rivorna exakt, och aldrig behövde de hämta tillbaka några jordgubbar, det var alltid snabbt slutsålt! På väggen hemma hos honom hänger diplom från odlingstävlingar han vunnit. Tänk om man kunde vara så duktig på grönsaker! 

"Strawberry pot" av Simon Howden *

Ett par av korgarna har jag fått äran att ärva, det känns alltid så högtidligt att fylla dem med blommor och grönsaker från egen täppa!

Dessutom var farfar en levande sagobok och hade en historia för varje diskussion! Han var krigsveteran, men från krigen har vi bara fått höra lustiga anekdoter, något man inte väntar sig finna mitt i brinnande krig.  Mest har han berättat historier från sitt jobb som inspektor på olika bondgårdar, och t.ex om hur han på typ sextiotalet odlat rekordstora potatisar (av sorten Rekord, faktiskt) åt storkök i Hangö.  Och sedan fått tillbaka dem för att de var för vattniga. Efter det kommer förklaringen på varför potatisen blir vattnig och hur jag ska undvika det. =) 

Och jag kan inte se på en dahlia utan att minnas farfars och (främst)farmors härliga dahlior. 

Och farfar gillade azaleor. Jag ska skaffa en till jul.

Pelargonen Hjördis som delar
namn med farmor, som fafa
nu återser efter nästa 20 år.

Jag är en bättre odlare tack vare farfar, dels för att han lärt upp min egen superpappa som jag odlat med hela mitt liv. Och utan honom, pappa och rosälskande morfar skulle jag nog aldrig sökt mig i på den bransch jag nu jobbar och leker i!

Världen är en fattigare plats utan dig, fafa. Men jag är inte orolig. Du har det bra där du är nu. Med alla krafterna tillbaka och all tid i världen att sköta dina drömmars trädgård. Himlen är rikare nu. Men jag saknar dej. ♥ Hälsa famo!

P.s. En annan av mina främsta trädgårdsinspiratörer är morfar som gick bort för några år sedan. Han och hans rosor ska få ett eget inlägg så småningom. ♥

*Simon Howdens portfolio finns här: http://www.freedigitalphotos.net/images/view_photog.php?photogid=404

Själavård

Dagens inlägg är på sätt och vis av det lite tyngre slaget, men jag väljer att efter visst övervägande ändå publicera det för det är nu en del av mig, hur jävla flippad den delen än må vara. Får små barn ha låtsasvänner får jag väl ha låtsasitalienare!

Jag har av flera olika orsaker haft en ganska tung period ett par månader, med kulmination de senaste veckorna. I förrgår morse kände jag att det började rinna över och jag såg att jag hade exakt två alternativ: kasta mig helt katatonisk eller hitta på något nytt som funkar för mig, fastän det inte verkar klokt för nån annan.

Då jag låg i sängen och hade jagat ut ungarna ur rummet sjuttionde gången och började tycka att kudden var obehagligt blöt kom jag plötsligt att tänka på vad jag skulle göra om jag faktiskt vunnit den där lottovinsten (har ännu heller inte kollat..). Föreställde mig hur jag anställde en byggfirma som skulle färdigställa renoveringen och det hatade takmålandet, sedan en resefirma som kunde fixa en resa åt bara mig till nån strandby i Amalfiregionen till ett litet hotell med ett litet rum med ett litet kök och vacker liten balkong med utsikt, sedan anställde en barnvakt för en vecka och sist men absolut inte minst; en städfirma som skulle se till att huset skulle vara rent och städigt dagen jag kommer hem igen.

 Förställde mig hur jag åkte iväg och bara satt och läste böcker ett par dagar, hur jag träffade andra, likasinnade och hade intressanta diskussioner över vinglasen. Skrattade. Föreställde mig hur jag (ok, nu blir det absurt, men man får ju drömma) träffar nån stenrik människa som tar mig med sig i sitt flygplan till byn Pefki på Kreta bara för att äta grekisk mat, titta på uppfinningsrika ”kruk”odlingar och ladda galen energi ett dygn, sedan tillbaka till det lilla rummet med den vackra balkongen där det är tyst, förutom för den lilla stadens ljud. Ljud som inte angår mig och därför inte stör. Inte behöva prata om jag inte vill. Inga måsten, bara möjligheter. På morgonen promenera till någon liten butik och köpa bröd och frukt till frukosten som jag äter ensam på min balkong. Utan någon som skriker eller tar min mat. Sitta stilla och njuta utan tidspress. Lunch på nån liten restaurang, promenader och böcker och så middag på en annan restaurang. Sova långa nätter och vakna enligt egen klocka. Slippa tv:n och mobilen.

Kanske skulle jag hyra bil och åka ut bland citruslundar, oliver, vinrankor, ta en tur till Ninfa och bara andas in skönhet och lugn. Kanske skulle jag ta en båttur ut till ön Ischia och titta på exotiska trädgården La Mortella. Eventuellt skulle jag bättra på min milt sagt knaggliga italienska och föra hackiga diskussioner med gamla och yngre italienare, få lov att titta in i den själviskt privata vackra trädgården Villa Il Tritone i Sorrento (är det där det lilla hotellet finns?) eller kanske av en vänlig odlare tigga åt mig ett litet citronträd - med skötselråd - som en dag med sina extra söta aromatiska amalficitroner kommer att påminna mig om lugnet jag hittade. Då kunde jag om det blir tungt igen smyga ner till min vinterträdgård (som jag på en halv röd sekund skulle låta bygga för mina lottopengar då jag kommer hem igen) och sitta brevid citronträdet och gråta, och hon skulle förstå mig precis och dofta lite extra mycket för att trösta min soltörstande själ.  

Allt detta låg jag där och drömde, låg och diskuterade med mig själv och föreställde mig den varma solen i mitt ansikte, doften av grusdamm, mat och värme, föreställde mig smaken på vinet som alltid är godare då man är på resa, promenaderna jag gjorde i de branta sluttningarna, tänkte mig precis hur marken kändes under mina fötter, hur vinden och fåglarna lät och kände lugnet.

Kände mig helt schizofren, men jag lät/tvingade mig sjunka så djupt in i drömmen jag nu kom på de 3 timmar (ja, barnens far var hemma, jag lämnade dem inte ensamma att förstöra huset 3 timmar. De hade hjälp med det..) som jag låste in mig i mig själv och stängde ut död, stress, mörker och oljud. Det var inte tillräckligt länge, men det hjälpte mig genom den här dagen någorlunda normal, även om jag låtit bli att tala så mycket som möjligt.

Kan väl stämplas som galen, men alternativet var nog att jag skulle ha blivit det på riktigt.. Tycker själv att det är rätt effektivt att avverka en enveckas semester på typ 3 timmar. Billigt blev det också! =)


Om nån annan vill drömma sig bort i Ninfas landskap och komma från grå vardagen kan ni kika in här! Ännu har jag inga egna bilder att komma med så ni får se på andras.=)
http://www.youtube.com/watch?v=UGEjoVlCj6A

Och Il Tritone kan ni kolla in här
http://www.youtube.com/watch?v=bM8nH9jD25U&feature=relmfu

Nya (Medelhavs-)mål i livet!

Liten blomma med STOR doft!
Kalamondin från det exotiska landet IKEA..

Har beslutat mig för ett meningsfullt mål i livet! Nä, inget yrke eller sånt fjanteri, utan jag ska bli växtsamlare i liten skala! Ska samla på mig medelhavsväxter med anknytning till en plats och NATURLIGTVIS ska själva plantorna komma från det stället. Kan bli lite knepigt eftersom jag typ aldrig reser nånstans, men med resvilliga vänner, internet och en och annan bröllopsresa ska man väl komma en bit på väg! Dessutom FÅR detta projekt ta lite tid. Och måste, för jag har faktiskt ingenstans att tråtta in alla dessa plantor ännu.

Men en dag ska jag ännu ha ett apelsinträd från Kreta (”varför inte Spanien?” Nå, därför att jag har haft en nästintill religiös upplevelse av en apelsinlund vi körde genom på just Kreta.. Dessutom har jag inget drag till Spanien. Ännu.), ett amalficitronträd från Amalfi i Italien, ett olivträd från Kalamata, en fikonbuske från Turkiet, en kvitten från Frankriket (ingen aning om varför jag förknippar kvitten med Frankriket, antar att det är dit jag arkiverar allt som doftar..), ett granatäppel och en kumquat från Marocco, vinranka från Santorini, ett italienskt blåregn, en ros från Ninfa, osv osv….! Helst ska ju dessa också stå i kärl införskaffade i deras ”hemtrakter”. Dessutom ska det från varenda liten destination jag landar på plockas hem minst en pelargon! Och gärna frön till nån mumsig tomat och chili! =)

bougainvillean och en av pelargonerna väntar i det
regniga fönstret på släktingar från söder...

Nu säger jag inte att jag inte kommer att ha dessa plantor från betydligt mindre ”fina” ställen före jag kommer iväg till diverse land och hämta den äkta varan. Då skulle jag ju bli knäpp. Nu har jag redan citronen `Lemon Bush´ (som blommat hela sommaren) och ett fikon, båda köpta i Plantagen i Esbo i våras, en kalamondin köpt i Ikea för typ 5 år sen, ett stort olivträd från samma ställe, en olivbuske köpt på Plantagen för närmare 10 år sedan, en bougainvillea `Vera Deep Purple´ räddad ut en sopkorg utanför en blombutik i Ekenäs 2007, blyblomma från Kodin Kukat, fiberpalmslilja från Ekenäs Garden Center, rosmarin från K-supermarket och från Ekenäs Garden Center, ett granatäpple och en kalamondin jag sått själv… icke spexiellt exotiskt, men fina är de i alla fall!  Och pelargoner, tomater och chili har jag ju redan… några stycken. =) Alla inhandlade i Finland eller från Sverige.

Man kan fuska sig till Medelhav. Men roligare är det ju med riktigt stuff med historia och rötter in the real deal!

Nu om jag bara kunde få Flora Toskana i Tyskland att börja skicka plantor till Finland och inte bara till Sverige och Danmark så kunde jag utvidga fuskförrådet lite innan de riktiga gästerna kommer! =) 

För den som vill drömma sig bort bland citrusträd och blommor och Gud vet vad finns Flora Toskana här: http://www.flora-toskana.de/onlineshop2/index.php

Olivbusken, pelargonen Johanna, frösådd
citrus och ett penningträd längtar i samma fönster...

Italienska drömmar.......

Jaha. Så var det hänt igen då. Jag tittar på Monty Dons Italian Gardens. 

Härliga Monty Don reser runt och tittar på de vackraste trädgårdarna i Italien, och jag lipar innerligt då jag ser var jag BORDE vara. Men eftersom finska försvarsmakten har ganska få arbetsplatser att erbjuda nära Amalfi / i Ninfa får jag väl vänta på den där lottovinsten innan jag får min egen miniodling med amalficitroner. 

Har förresten inte kollat gårdagens lotto…..

En av mina långvariga inspirationsbilder,
fotad ur en tidning! Kommer tyvärr inte
ihåg var jag hittat den, men tippar på
franska Art&Décoration.
Hittar jag källan ska jag naturligtvis
omedelbums lägga upp den!

Meanwhile får jag fundera ut hur tusan jag ska åstadkomma nånting så nära Medelhavet som möjligt här hemma, och just nu är det solgropen som är utsatt för finfina idéer. En dag ska där finnas en vinterträdgård men då den nu kostar typ hur mycket som helst att bygga får man väl utveckla en sorts fattigmansvinterträdgård. MEN ju mer jag tänker på det, desto mer inser jag att det kunde vara en ännu bättre idé! 

Just nu svävar tankarna runt ett rum med väggar av kanalplastskivor som kunde skruvas upp på hösten och skruvas ner igen på våren då man inte behöver skyddande väggar. Varmt blir det ju på intet sätt på vintern, men nog ger det ett visst skydd i alla fall. Taket skulle förstås få bli kvar också på sommaren som regnskydd. Med rosor utanpå taket och ett blåregn eller en vinranka på insidan? Tar man bort väggarna på sommaren får man luften att röra sig och på det viset kan många växtsjukdomar undvikas! Nu vet jag ju att kanalplast inte heller är gratis, men visst är det billigare än att bygga en hel vinterträdgård med isolerade glas, betonggolv med vattenburen golvvärme och grusyta (jag vet, grus på betong kan bli livsfarligt men jag vill ha krasande honungsgult grus under fötterna då jag går och doftar på mina amalficitroner. Basta.). 

Ahhhh….. Some Day. Måste spåna vidare på den här idén.. Dags att övertyga Hubbie. 

På tal om det, glad farsdag älskling! NOW BUILD ME A CONSERVATORY!!!! ;)

Så jag kan vara vid Medelhavet. Där min själ sitter och dricker limoncello i den varma skuggan…

Världens bästa buske? =P

Måste slå ett slag för en av mina absoluta favoritväxter! Björkspirea Spirea betulifolia. 

Hur många får tråkighetsutslag? Inte jag! Björkspirean användes lite väl mycket för en tid sedan och fick ”men den där har ju alla”-stämpel på sig. Men i motsats till ölandstoken som borde förbjudas för all framtid har björkspirean bara goda sidor och borde snarast tas tillbaka i varje trädgård! Den växer snabbt och tätt (blir t.o.m. 1 meter hög), kan klippas i princip hur som helst, blommar länge, ibland två gånger på en sommar och växer i nästan vilken jord som helst i vilket läge som helst. Höstfärgen är en explosion i olika gula och orangea färger och inte ser den risig ut på vintern heller (just det, ölandstoken, INTE risig!). Man kan samplantera den med perenner eller buskar, jag har sett den som undervegetation under ett vackert klippt äppelträd och det var jättelyckat! Och de vita blomklasarna är hur gulliga som helst! Med sin ofarliga färg är de dessutom extremt bra på att framhäva andra växters färger och former. Och inte görs plantan sämre av att den är BILLIG! =D

En under vintern nerklippt björkspirea som tar ny fart!
Hur fin som helst! ♥

Jag tänker i alla fall utöka min massplantering av björkspirea med en rad likadana framför vårt Westend-staket (döpt av syster sockersöt). För björkspirean har faktiskt inga dåliga sidor.

Undrar om jag kunde få reklambonus på jobbet nu…? =P

Dags att baka BRÖD!!! ♥

Baka bröd måste vara något av det mest själstillfredsställande aktiviteterna som finns! Ända tills man äter alldeles för mycket nygräddat bröd och får sova ensam… =P

Hembakt bröd är jättegott och man får det precis som man vill (personligen har jag en tendens att slänga i alla frön och nötter jag kan sopa ur skåpen. Och det är en hel del) och dessutom är det svinmycket billigare än att köpa färdigt bröd, så det är liksom en win-win situation där! Detta kräver förstås att man har ett eller ett par bra grundrecept att utgå ifrån. Så jag tänkte dela med mig av några recept som fått godkänt av familjen!

Cranks bröd     10 små eller 5 stora semlor

3½ dl vatten

25 g jäst / 1 påse torrjäst

1 tsk farinsocker

1 tsk salt

5dl grahamsmjöl

2-2½ dl vetemjöl

Blanda torrjäst med grahamsmjöl, salt och farinsocker. Tillsätt vattnet och rör jämnt. Tillsätt vetemjölet och arbeta degen seg och smidig. Dela degen i två delar och forma till rullar. Dela varje rulle i 5 delar och platta till lite. Lägg på bakplåtspappersklädd plåt och strö på lite grahamsmjöl. Låt jäsa 30 minuter. Rädda på mellanfals i 200°C i ca 20 minuter. Pensla de nygräddade bröden med lite kallt vatten, men försök att inte pensla bort mjölet du strött på ytan.

Detta är alltså grundreceptet men det brukar gå genom en del förvandlingar innan jag är färdig med det. Byter ut vatten mot mjölk, tillsätter lite smör och solrosfrön, sesamfrön, hasselnötshack, vallmofrön, solrosfrön, pumpakärnor… whatever!

Grekiskt olivbröd , Psomi me elies      2 limpor

13 dl lantbrödsmjöl

2 dl svarta oliver

50 g jäst/2 påsar torrjäst

5 dl vatten

½ dl olja

2 tsk timjan

2 tsk salt

Kärna ur oliverna och hacka dem fint. Värm vattnet till 37°C (42°C om det är torrjäst). Mät upp mjölet. Smula jästen i en bunke. Tillsätt lite av vätskan och rör om tills jästen har smält(använder du torrjäst blandar du den i lite av mjölet). Häll i resten av vätskan, oliverna, oljan, timjan och salt. Blanda i mjölet lite i taget och arbeta tills degen släpper bunken. Tillsätt lite extra mjöl om degen blir kladdig. 

Låt degen jäsa övertäckt i ca en timme.

Mjöla bakbordet och knåda degen smidig. Forma två limpor. Lägg över dem på en plåt med bakplåtspapper. Skär med vass kniv ½ cm djupa skåror snett över limporna. Låt jäsa 30 minuter. 

Värm ugnen till 225°C. Ställ in bröden i ugnen. Spreja dem lätt med vattensprejflaska, upprepa efter 10 minuter. Grädda i 35 minuter. Stäng av ugnen de sista 10 minuterna. Låt bröden svalna på galler utan bakduk. 

Servera med tzatziki! (2 brk gräddfil, 2 brk bulgarisk yoghurt, blanda, låt rinna av i kaffefilter. Riv 1 gurka, salta lätt och låt rinna av i durkslag, gärna med en vikt på. Krydda yoghurtblandningen med 1 msk olivolja, 1 tsk citronsaft, lite salt, lite svartpeppar och en shitload av vitlök, typ 6-8 klyftor. känns det så så kan du sprinkla i lite timjan också. Eller mynta, eller oregano. Beroende på hur du är lagd. Blanda i gurkan, låt stå ett par timmar.)

Rågbröd med lingon                 16 bitar(recept från Maku-tidningen och maku.fi)

25g jäst (eller 1 påse torrjäst)

puolukkaiset ruispalaleivät. Bild från www.maku.fi

6 dl varmt vatten (37°C för färsk jäst, 42°C för torrjäst)

1 msk sirap

½ tsk salt

650g rågbrödsingredienser/ruisleipäaines (Myllärin)

2 dl lingon

Rågmjöl eller rågbrödsingredienser till utbakningen

Blanda salt och lite av mjölet med torrjästen och slå på vatten och sirap. Arbeta in resten av mjölet och till sist lingonen. Degen får vara mjuk. Låt jäsa under duk i ca en timme. Själp upp degen på väl mjölat bakbord och knåda ut luftbubblorna. Kavla ut till en 20x30cm:s stor och 1,5cm tjock platta. Strö mjöl på den och dela med ryggsidan av en kniv plattan i 16 delar. Lägg bitarna på bakplåtpapper på plåt och låt jäsa 30 minuter. Nagga med gaffel. Grädda i 250°C i 20 minuter.

Det är enkelt att laga eget rågbröd (speciellt om man fuskar med färdiga mix av rågbrödsingredienser =P) men fuska inte med jäsningstiderna!

Lycka till! Och om du funderar om det är värt besväret så; JA! Bara doften är värt det, faktiskt! ♥

Och det ultimata bakningstipset ser du här under. ;)

annons i Husmodern från 1953

Välkommen odlingsår 2013! =D

snart har jag såna här finfina darlings igen!

Idag inleds odlingssäsongen 2013!!!! Jei! 

Har via den eminenta chiliklubben på Facebook kommit över frön till Rocoto Canario och enligt min erfarenhet av pubescens-chilin av rocototyp så ska man börja VÄLDIGT tidigt för att hinna få nån frukt över huvudtaget, typ helst redan på sensommaren/hösten, men november får lov att duga i år! =)

Har inte helt löst the issue med var den här odlingen ska ske eftersom jag nu inte har nån större lust att ha akvariet/terrariet/växthuset inne i matsalen över jul.. Kan nog hända att det får bli källaren, så man får väl bereda sig på besök av poliser då tanterna i höghusen ser att det lyser växtlampor i källaren hos de där konstiga ungdomarna… =P Å andra sidan är cisternrummet jättekallt så plantorna skulle knappast älska den tillvaron. Pannrummet är för varmt i stället. Men sovrummet i övre våningen då? ….. nå, inte skulle jag vilja. Inte minst för att jag inte har nån större lust att släpa den tunga otympliga glaslådan upp för både källartrappan och trappan till övre våningen. Finns en viss risk att man inte har något ”växthus” efter det mera.

Och ska man faktiskt plocka fram hela akvariekaoset bara för två rocotoplantor…?

JA DET SKA MAN!

Är man nötig så är man. Nog hittar jag alltid nånting annat att tränga in i lådan. Andra chilisorter till exempel! Har några chinense-sorter som också kunde må bra av lite längre förkultivering och på det här sättet kunde de faktiskt få ha växtljuset för sig själva ända tills tomaterna ska sås i mars…. Det är nästan 5 månader! Nog ska det väl bli plantor till dess! Och rocoton är lite köldtålig så den kunde få stå i verandan ganska snabbt bara man får in extra värmen! Detta kommer att bli hur bra som helst! Tills jag ska hitta plats för alla plantor jag kommer att ha. För jag kommer att så för många. Igen. =D

Fast inte kan man väl ha för mycket chili! Det gäller bara att koncentrera sig, downsizea lite. Ska ju bara ha tomater, paprika, chili och dahlia på förodling nästa år!

Ja, så rosenskäran förstås. Och lite mer lavendel måste jag så. Shit, pumpan/vintersquashen också! Zucchinin kan jag köpa som planta. Och kålen (den kommer ju ändå misslyckas). Men vattenmelonen måste sås. Herregud, pelargonerna ska ju få ljusbehandling också!

Vilket betyder: tomater (~20plantor i mjölkkartonger), chili (Gud vet hur många plantor i 5 liters krukor), paprika(några plantor i 5liters krukor), pelargoner (vågar int säga hur många..), lavendel (en liten låda, men kan inte den stå ute…?), vattenmelon(2 plantor i 1liters krukor), vintersquash (typ 7 plantor i 1liters krukor), rosenskära (en låda) och ett sextiotal dahlior (i lådor, krukor, burkar, påsar…). Ok, den planen sket sig ganska snabbt.  

Suck. Nog blir det ju fullt 2013 också! Men ett kreativt kaos hör till! Nu sätter jag igång! Börjar nog med att reda upp fröförråden och hitta de frön som ska sås nu.

*en timme senare........*

lite av fröna.. bilden är från förra året
så nu e dom dessutom lite fler... =/

Mjaha. Kunde väl gissa det. Gick igenom fröna och efter typ det femtionde ”aj jooo, sidu den där skulle jag ju också så i nästa år!” började verandan hörbart knaka i fogarna av bara tanken på allt som ska trängas in dit i vår. Den ena chilesorten har nu expanderat till 8 sorter (och baccatum – bärpeppar – chilena sår jag senare för de behöver inte nån lång utvecklingstid. Så där kommer väl en 4-6 sorter till). Och så tomaterna……. Suck. Man kan ju ganska lugnt säga att om jag bestämde mig för att inte skaffa några nya frön inkommande säsong så skulle det liksom inte vara något problem. Liksom. Typ.

Fast naturligtvis har jag ju redan trasslat bort mig på Örtagårdens sidor (www.ortagarden.com) och bestämt mig för tre sorter till.. ;)

Men hej! Nog blir det Medelhav nästa år också! Inte minst för att jag också hittade 7 påsar basilika i kaoset på tågkupégarderoben…… =P

Får bifoga nyare bilder senare för min stackars kamera är hi-jackad av nån reparatör i H:fors... har varit det i snart två månader och reparationen skulle i värsta fall ta fyra veckor. Börjar bli orolig för minneskortet jag glömde kvar i den..... =/

Blomtrötthet....

Först en liten förklaring på varför inlägget verkar väldigt förlegat. Det är för att det är det. Jag skrev detta inlägg 10.10.2012 men har inte haft tid att slänga in det här. Whups! Nåväl, bättre sent än aldrig, för VEM kan nu leva utan dessa inlägg??? =) Puss!

Vildvin i höstskrud!

Slås av allvarlig blomtrötthet då jag bläddrar i trädgårdstidningarna där varannan rubrik skriker ”Förläng sommaren i trädgården!”. NÄ, jag vill inte det!

För att själv kunna varva ner och inte oroa mig för växterna vill jag se dem lugna ner sig, tappa sina blad, stålsätta sig för vintern.  Dessutom kan jag alltid tänka ”Kan de överleva där ute utan pilkhalare (overall…) så ska jag väl klara mig här inne med te, filtar, tjocka kläder, fettlager, sockor, värme-element, värmeljus och varmvatten!” och så känns inte vintern riktigt lika hemsk. 

Just nu är det ändå en svår tid för mig, speciellt i år. Samtidigt som jag vill att värmen ska stanna lite längre så åtminstone några av mina tomater har en chans att mogna och så Leander hinner avmogna längtar jag efter första ordentliga frosten som får dahlior och rosenskära att vissna ner så jag kan riva upp dem och äntligen få laga om rabatterna och ge dem en ordentlig häsokur. Pionrabatten och rosenrabatten har allvarliga problem med jorden och jag vågar inte röra någondera innan plantorna gått i vila ordentligt.

Så just nu sitter jag bara och stirrar på nypon och pumpor som ska mogna, blåser varmluft på tomaterna, plockar galna mängder buketter av dahlia och rosenskära och äter smörkokta morötter, för de faktiskt lyckats i år för första gången! Jag vet redan precis vart Rose de Rescht ska få flytta, var jag ska placera grevinnan Angoulême och vackra Leander, var pionerna ska prunka nästa år i sin finfina kompost-sandjord utan någon dum torv.

allvarligt talat, vem behöver nån envis
supersenblommande aster då  man har
det här?! 

Tidig vår och sen höst är tiden då man får förändra, förbättra, plantera lökar, göra om, vårda från grunden. Nu ska ni inte tro att jag har börjat gilla vintern, Gud förbjude, men tiden på hösten då allt äntligen får pusta ut och ta en välförtjänt nattsömn är onekligen ganska skön. Äntligen syns de levande ljusen för på sommaren blir det ju aldrig mörkt, äntligen är krukorna tomma (men till bredden fyllda med drömmar), äntligen sover plantorna så djupt att de inte kan bli ledsna över lite flytt.

Äntligen får komposten tömmas och jag får begrava fingrarna i vispgräddsluftig, perfekt, väldoftande kompostmylla och försiktigt plantera tillbaka maskarna i kompostens andra fack, där årets gamla snittblomsrester och gräsklipp, visset ogräs och äppelskal håller på att bli nästa års höstglädje!

Jep, hösten gillar jag, men vintern kunde jag som mumintrollen sova bort!

Alternativt kan man ju emigrera söderut till vintern. Till Medelhavet t.ex.! Fast där är jag ju egentligen redan. =P 

svenska dagen!

Till svenska dagens ära vill jag idag länka till den mest användbara sidan på internet; Teds nya ord av Ted Forsström! 

Happy svenska dagen på er alla bara! =)

http://yle.fi/extrem/blog/Ted/518230-Alla-mina-nya-ord-hittills

På tal om det blir det definitivt paraplyttipanna idag. Det slaskar och Hubbie har bilen.

lite svenska färger för att nu fira dagen... =P

Medelhavshabegär! ♥

Har insett att jag behöver ett aprikosträd. Tusan. `Huvitus´-äppelträdet lever farligt, det har nämligen den varmaste och mest skyddade platsen på gården (i och för sig fick persikoträdet typ det sämsta stället och där står det ännu bara..) men är den mest härdiga sorten vi har. Visst skulle det väl klara sig/rymmas på norrsidan av huset, mot vägen? Eller så kan man ju alltid kasta det över staketet till svärmors gård! =P

Måste Googla för att se var jag kan få tag på en `Rusoposki´-aprikos. Eller finns det måhända nån bättre sort? Tacka gudarna för att det är vinter så jag har flera månader på mig att forska och ändra mig tjugo gånger! I värsta fall får det bli ett plommonträd med små gula söta frukter (fast i och för sig skulle söta gula plommon ju inte vara helt dåligt heller!) och så får jag inbilla mig riktigt hårt! Lite som med havtornsbusken som stammats upp & formklippts och fått en namnskylt med ”Olea europaea” runt halsen/stammen och magiskt blivit ett olivträd. ;) 

Näpp, detta måste bli av. För VAD är en medelhavsträdgård utan aprikoser?! ♥

Dofter! ♥

Hur härligt doftar inte torkande vitlök och chili?!

Cambria-orkidén ♥

Har fyllt svamptorken med skivad, fin vitlök och de sista Inca Red Drop-chilina och det doftar nu starkt, sött, kryddigt och varmt i hela huset! Tidigare idag kokade jag djävulssylt, en smörja som värmer hela kroppen med bara doften, för att inte tala om vad smaken och hettan gör med en frusen själ. Doften av djävulssylten hänger kvar i luften och blandas med den härliga aromen som sprids från torken som surrar på lugnande i ett hörn av matsalen (idag hörs surret till och med för radion är inte på, vilket är ett stort undantag. Annars är den på från 8 då vi stiger upp till 20.30 då jag släcker i köket och går upp till sovrummet/tv-rummet på kvällen..kanske borde ha det så här lite oftare i stället..).

Idag är dofternas dag. Det ösregnar ute och världen är mörk och grå. Jag gillar regn, men detta mörker tar kål på mig. Nu behövs värme, mys och ro. Jag vet att dofterna kommer att skära sig, men jag värmer lite glögg i marilyn-koppen, sätter mig vid matsalsbordet brevid den mörkt vinröda Cambria-orkidén som börjat blomma om (köpte den till julen -11), plockar fram en trädgårdsbok med vacker text- idag är det Hannu Sarenström som får stå för trädgårdspoesin –, papper & penna och njuter av tystnaden och den för en gångs skull helt rofyllda stämningen då båda barnen sover. 

Det gäller att ta vara på stunderna.

Och andas in alla dofter djupt.

Djävulssylt            ca 10 små burkar

2 burkar hela, skalade tomater

400g paprika

Chili to taste, men minst 6 stycken medelstarka

8 st vitlöksklyftor

1 tsk salt

1 tsk svartpeppar

1½ tsk oregano

½ dl ättika

1 paket MARMELADsocker (330g) eller ½ paket (500g) syltsocker, men då behövs mer chili

Dela tomaterna i 4 delar, häll i en tjockbottnad kastrull. Hacka paprika och chili i små bitar. Krossa vitlöken. Sätt allt utom sockret i kastrullen och koka 20 minuter. Rör om med jämna mellanrum!

Tillsätt sockret, koka ytterligare 5 minuter. Häll i rena, upphettade burkar. Förvaras kallt.

P.s För den som vill läsa Hannus nyare texter finns han blogg på min blogglista till höger under namnet "Hannu på Kinnekulle"

Allhelgona-fiilis!

Igår var det Allhelgona. Vi var som varje år till gravgården och tände ljus för nära och kära vi saknar. Det är snöfritt nu och igår var det dessutom dimmigt så mörkret var mer kompakt än jag kan komma ihåg att det nånsin skulle ha varit. Ljusmängden var enorm, som alla år. Jag hade Hambi i famnen och förklarade då vi tittade ut över ljushavet att alla de här ljusen har någon tänt. Varje ljus har tänts av nån som saknar nån annan. Man har tagit sig till gravgården med sina ljus och stilla tänt varenda litet ljus som sken med lugn låga. Så många lågor. Så många människor. Inte en vindpust rörde luften. Jag har ju varit där tusen gånger men sällan slår tanken mig så totalt som just igår då jag med Hambi räknade ljus. Vilken enorm mängd kärlek.

Skulle vara värt att stanna upp och tänka till lite oftare. Det skulle göra oss alla gott.